Vi har fortfarande varma dagar och på morgonpromenaden får jag ta av mig ylletröjan och hänga den om axlarna men snart stundar vanttider och kyligare vindar. Jag tycker det är så roligt att sticka vantar. Är det inte vackert att ge någon man älskar ett par vantar som man stickat maska för maska? Jag var nog ett konstigt barn för jag tänkte så redan som liten. Jag hade vantar som mamma och mormor stickat som jag älskade och så fick jag ett par en gång som vår granne på landet hade stickat till mig. Jag minns med vilken vördnad jag tog emot dem och hur fint det kändes att bära dem. Jag värmdes av både vantarna och hennes omtanke.
Häromdagen fick jag en fantastiskt fin vantbok i brevlådan. Min vän Maja Karlsson har gett ut en bok som heter Trettiofem vantar, på Bonnier Fakta som alltid gör så snygga böcker. Här är både boken och vantarna snygga. Just den dagen när boken kom hade jag en lång lista och stora högar att ta itu med men jag släppte allt och började sticka vanten Löftet från Majas bok. Jag kunde liksom inte låta bli. Alltså… vilka fina vantar! Snart är det kalldagar och jag får värma mina frusna händer i röda vantar med kärleksfåglar på. Jag har förresten sett att man kan köpa kit med både bok och garn till olika vantar ur boken hos Garnr för den som är sugen.
Det här är mina vantar Lysa, eller Shine på engelska. Mönstret finns här på ravelry.
Jag fattar ju knappt att jag själv är stickdesigner fast det är det som tar upp det mesta av min tid och som också gör så att vi kan handla mat och betala räkningar. Det är på riktigt. Om jag var lite mer effektiv skulle jag bara sticka mina egna mönster och jobba fram nya. Men jag tycker om att sticka även andras mönster och jag är så luststyrd att jag heller inte kan låta bli när det är något jag gillar.
Detta är också mitt mönster, Rosor är röda eller Roses are red. Mönstret finns här. Det är mina egna favoriter och jag tröttnar liksom inte på att sticka dem i nya färgkombinationer. De röda och de blå på bilden har jag gett bort och de gula är mina egna.
Det här är också mitt mönster och vanten heter Wisby. Det var fantastiskt roligt att göra dem, de är väldigt närproducerade på alla vis. I mönstret har jag inspirerats av de vackra gatornas och grändernas gatstenar i Visby och de är stickade i gotländsk ull från gotländska lamm, som spunnits till garn på Gotland, på Stenkyrka ullspinneri. Garnet i grått och mönsterpaket finns att köpa på Design & Hantverk i Visby. Mönstret finns också här.
Wisbyvanten passar också bra att sticka i till exempel Léttlopi eller tretrådigt garn från Ullcentrum. Mönstret finns i två storlekar.
Just nu sitter jag och översätter nästa pod och skriver klart mönstret till mina halvvantar som ska släppas nästa vecka. Men helst vill jag bara sticka på mina Löftet så att de blir klara. Jag håller i mig i skrivbordet och fortsätter ett tag till innan jag tar lunchrast. Och det vet ju alla att man får sticka vantar på lunchrasten.
Och nej, jag stickar inte vantar på beställning. Mitt mest lästa och delade inlägg handlar förresten om priset på ett par vantar. Det finns att läsa här om du missat det.
Vantar är fantastiskt kul, det är så fint att bära och roligt att sticka.
Just nu håller jag på med en vante med ett repetitivt enkelt mönster som jag stickar i grovt garn och det går så fort så det är vansinnigt kul bara därför! Längtar tills helgen kommer så jag får tid att sticka vidare!
Boken 35 vantar måste jag skaffa mig.
Och ditt inlägg ”Vad kostar en vante” som jag såg en kompis som delade var det som fick mig in på din blogg och det var det som gjorde att jag började sticka!
Tack Pia för fina fina inlägg!