Tredje advent och vi har långfrukost med risgrynsgröt, nybakade scones och ägg från hönsen.

.

.

Hyacintdoft och stora röda koppar. Tomtebonad över kökssoffan där katterna ligger och spinner. Staffan var en stalledräng alltför den ljusa stjärnan. Det doftar så gott om bivaxljusen och solen försöker smyga in men hejdas av grå moln och kalla vindar.

.

Vi har varm vedspis och varandra. Och hemmagjord apelsinmarmelad.

.

Och aldrig kan jag låta bli att läsa Margareta Melins dikt om adventsljusen de här söndagarna innan jul. Den som blir längre för varje söndag och som faktiskt handlar om det som allt handlar om egentligen.

.

Adventsljusen tänder vi 

ett efter ett:

en brinnande bön

för sanning och rätt

Det första ska lysa i mig

djupt härinne

bevara mitt hjärta

och värma mitt sinne

Det andra ska lysa

för alla jag känner

att alla får plats 

och kan leva som vänner

Det tredje ska lysa

för alla som lider

och kämpar och drömmer

om lyckliga tider

.