Innan första advent är det väldigt stökigt hemma hos oss. Dennis får alltid för sig att han ska möblera om just då. Och skura ur skåp som måste tömmas och flyttas runt på. Sådana saker. Det är så skönt att jag vet att kan kommer att se till att det här kaoset förvandlas till något väldigt vackert och mysigt lagom till söndag när vi ska tända första ljuset. Annars skulle jag nog bli lite lätt nervös. Jag tycker det är jobbigt när det är för stökigt. Ändå är det mest mina grejer som ligger överallt. Garn, papper, böcker. Högar som bara växer och flyttas runt. Jag vill ha det som Alfons Åbergs pappa – var sak på sin plats. Och så är det inte just nu. Men snart så.

.

.

Katterna ligger mest och slappar som katter gör i november. Jag står och viftar lite planlöst och undrar var jag ska börja och Dennis ber mig gå någon annanstans.

-Nu fixar jag här och gör rent och fint, så får du ställa i ordning sen.

-Men jag vill ju städa, säger jag och försöker flytta på några saker.

-Det är ingen idé faktiskt. Jag gör det här bäst själv.

-Okej. Då går jag och bakar pepparkakor.

-Bra!

Lillebror och jag bakar pepparkakor i flera timmar. Det kanske är bra att var och en gör det man är bra på.

.

.

Om man bara har snygga saker så blir det inte så fult när det är stökigt, brukar jag säga. Inte ens det sättet att tänka fungerar just nu, men vänta bara till på söndag! Och här och där hittar jag små snygga, stökiga stilleben. Som en hög med böcker på en gammal stol.

.

.

Det är så högtidligt att ta fram alla gamla pepparkaksformar varje år. På nya grisformar har grisarna bara två ben. Jag vill ha gamla grisar med fyra ben. Bleckplåtsformar är så vackra tycker jag. Emellanåt jobbar jag vid datorn mitt i stöket också. Till exempel bokar jag in bra möten och skriver fakturor. Nästa vecka ska jag bli intervjuad om min och Dennis kärlekshistoria. För vilken tidning talar jag om när det närmar sig. Det känns som det händer trevliga saker varje dag just nu. Peppar peppar.

.