Jag tycker inte om att frysa. Och jag fryser ganska lätt. Därför har jag alltid tyckt om att klä mig varmt. Ullunderställ, koftor, sjalar, mamelucker, rubbet. Men jag tycker heller inte om att bli för varm. Jag har kommit på att jag är ganska kinkig med temperaturen även om jag knappt vill erkänna det. Jag vill ju inte vara kinkig och krånglig. Men det är faktiskt inte skönt att vara för varm eller för kall. Det är ganska jobbigt. Och om all kraft ska gå åt till att hantera kroppstemperaturen åt ett eller annat håll så blir det svårt att koncentrera sig på annat.

De här bekymren har ju inte blivit lättare med åldern. Jag råkar befinna mig mitt i den tiden i livet då många av oss drabbas av snabba temperaturväxlingar. Från att ha frusit och hackat tänder kan det på någon sekund kännas som om jag är mitt i öknens gassande sol och jag måste kasta av mig kläder och öppna fönster medan andra (oftast av annan ålder eller annat kön) undrar vad problemet är. Min vän Rita och jag har oftast varsin solfjäder i väskan så att vi snabbt kan svalka oss vid behov. Det gamla tricket med solfjäder är faktiskt underskattat om ni frågar mig. Funkar jättebra.

Ull är min bästa vän i klädväg. Ullen hjälper mig att reglera värmen bättre. Ullunderstället blir som en andra hud så här års och jag kan bara (helt utan vinstintresse mer än mina medmänniskors väl) rekommendera den investeringen. Och nej, det kliar inte. I alla fall inte på mig. Det är ju alltid väldigt individuellt, det där med kliandet så väl som med kroppstemperaturen. Det finns underställ av ull blandat med silke också, lite lättare och ännu mjukare.

Om jag har mitt underställ på mig blir det så mycket lättare att reglera temperaturen med tröjor, mössor, sjalar och handledsvärmare. Eftersom jag stickar en del så har jag ingen brist på ull att svepa in mig i. Och det tycker jag om att göra så här års. Svepa in mig i ull. Välja ett par sköna sockor innan jag stoppar ner fötterna i kängorna. Dra på ett par vantar när jag går ut på en skogspromenad. Dra en sjal runt halsen och trycka ner en mössa över öronen. Sen får jag ofta ta av mig plagg som jag bär omkring på istället. Men det gör ingenting. Rätt var det är blir det kallt och mössan åker på igen.

Tricket för att inte frysa är ju att ha ullen närmast kroppen. Därför är ullunderställ så skönt. Bomull närmast kroppen kyler och ull värmer. Men ullen andas också så bra att det är lättare att reglera temperaturen med andra plagg om jag har understället närmast huden. Ullstrumpor och sockor värmer bäst om de bärs direkt på foten. Om du har en bomullsstrumpa först och sedan en ullstrumpa blir du inte alls lika varm.

Den här ullkärleken jag bär på har ju blivit en stor del av mitt jobb nu, när jag designar stickmönster som min huvudsakliga sysselsättning. Det känns fint. Ullen värmer mig flera gången om. När jag låter trådarna löpa genom fingrarna och stickningens taktfasta rytm håller mig sysselsatt och varm. När jag tar på mig mina stickade plagg. Och sedan när människor köper mina mönster och jag kan betala hyra och mat och elräkning. Tänk att ull kan vara bra på så många sätt.

Det är så roligt att jobba tillsammans med dem jag tycker om också. Både nära och på distans. Nära mig finns min man som ofta gör teckningar till mina mönster. Det värmer också hjärtat. Den här bilden gjorde Dennis i somras till mitt mönster Sagostad basker.

Min vän Patricia i Norge och jag jobbar ofta tillsammans på distans. Hon har till exempel för hand tillverkat de här fina stickmarkörerna i trä från hennes gård i Norge, speciellt inspirerade av och framtagna för mitt mönster Sagostad, som nu finns både som vantar, basker, flaskvärmare och handledsvärmare.

Om du är intresserad av mina mönster finns de här.

Om du är intresserad av Patricias Farm shop så finns den här.

Hur håller du dig varm när det är kallt? Eller lagom sval när det är varmt?