Tak for et dejligt indlæg. Hvor har du ret . Jeg holder meget af at bede, det giver sådan en ro og jeg ved der er en der lytter

Ha en god dag på Gotland

Hilsen
Joan fra Danmark

Igår var det en artikel om kyrkors ljusbärare i vår lokaltidning unt. Biskop emeritus Martin Lönnebo var tydligen den som introducerade den första, det var bl. a. i samband med Martin Luther Kings död 1968. I artikeln står att han (nu) kallar ritualen att tända ljus en ordlös bön. Nu citerar jag ur tidningen: ”- ordlös bön plus en kärleksfull handling -är det vanligaste sättet att bedja i Sverige nu, säger han.” Också apropå att även sekulariserade och ateister ofta går in i en kyrka för att tända ljus för någon.
Och jag håller med honom i detta att det viktigaste är att det är så många som försöker leva ett äkta och gott liv, med barmhärtighet. Och det i sig är enligt kristet mönster (som han säger i artikeln).
Att vi här i Sverige har svårt att säga – eller ta emot från en annan – orden: jag ber för dig… tänker jag delvis har att göra med att man tycker eller tror sig ha sett för mycket hyckleri bland troende. Och att troende har haft ett slags monopol på att leva rätt. Och det här tror jag finns kvar som ett slags spöke från 1900-talet. Både statskyrka och frikyrkorna har del i det som man kanske t o m kan kalla ett slags förakt för vanligt icketroende folk. Och då ska man också komma ihåg att kyrkan var en slags maktapparat förut.
Framemot slutet på århundradet kom ju new age in i bilden, och usch och fy! tyckte kyrkfolket (eller i alla fall prästerna). Och insåg liksom inte att det fanns en längtan hos många efter en sann andlighet, som tyvärr gick förlorad på många sätt. Nu är det ju konsumismen som är vår stora religion, vilket är mycket sorgligt.
Jag företräder kristendomen och därmed Jesus, jag är ändå mesig och säger ”jag tänker på dig” i st f ”jag ber för dig”; om jag inte vet att det är någon som spelar på samma planhalva som jag, liksom. Tankar, ljus, böner eller hållna tummar, är ändå som sprunget ur samma källa: kärleken.
Ursäkta mitt långa utläggande! Jag tycker det är spännande att du gillar kyrkan! Men som inifrån kommande vet jag att den har en del barlast att dras med. Ha det fint!

Jag tror att det är flera filter kring uttrycken ”God bless yo” och ”I will pray for you” i och med att de är på ett annat språk än svenskan. Jag tror att de därför låter bättre och är lättare för oss svenskar att ta till oss. För vari ligger EGENTLIGEN skillnaden i innebörden i orden? Det är väl ingen skillnad?
Vi gömmer oss gärna bakom det engelska språket när det kommer till känslor. Det kan vi se i alla låttexter som skrivs på engelska. Är vi rädda för vårt eget språk?
Jag tycker att vi ska VÅGA använda vårt eget språk mer. Speciellt när det kommer till känslor.
Det är också ganska vanligt att man i Sverige hör människor säga: ”I Love You” helt plötsligt när man i övrigt pratar svenska.
Låt oss våga uttrycka oss på svenska!
JAG ÄLSKAR DIG,
GOD BLESS YOU,
I WILL PRAY FOR YOU.
VARM KRAM

En stor fråga men jag tänker på det i stort sett motsatta, när man pratar om och med Gud vid tillfällen som jag kanske tänker att hen inte är så brydd över. Som idrottsprestationer, där man förvisso kan behöva både lite tur och Guds hand ibland, men när en tävlande säger att det kommer gå bra om Gud vill, så kan jag ju känna att det snarare beror på hur mycket atleten har tränat, ätit, sovit och toppat formen. Eller när Hollywoodskådisar ropar God bless America i samband med ett mottaget pris. Då tänker jag att Jaha? Vad har nu det med saken att göra?
Jag landar nog i att allt känns ok med innerlighet, vare sig man berömmer någon, säger sig bry sig om någon, håller tummarna eller ber. Om man menar det man säger.

Oh, I believe Jesus beckons us to come close to His heart. In my prayer group, where we practice centering prayer together, someone shared a reading and it mentioned ”the Hound of Heaven”. I rest in knowing that He will pursue my heart apart from all my ”chatter” and my ”doings”. I think Sweden has a rich history of Christ-followers with very bold faith.
You have a nice curious heart, Pia.
I thank you again for your lovely photographic coverage of the EYF and Edinburgh. I loved seeing all that old world beauty. I have only visited Munich and Amsterdam. I sensed your childlike sense of wonder and appreciation. So good.

Att säga God bless you kan you vara lika kontroversiellt i andra länder också, speciellt i USA där det finns många religioner samlade och ”Gud” kanske är ett uttryck som hör kristendomen till. Kristendomens baksida har ju – förutom att den var en maktstruktur i de europeiska länderna – varit väldigt missionerande historiskt. Och att säga så verkade på något sätt som att den talande försökte omvända den de talade till till just kristendomen.

Själv tänker jag, nu när jag blivit lite äldre och klokare, att alla gudar är en och samma och därför spelar det inte så stor roll om den som säger så använder kristna uttryck eller ber att Allah eller Jahve eller den Stora Modern eller någon annan gud ska hålla ett öga på mig. Ljuset är ljuset liksom… så jag ler och tar emot vilken välsignelse som någon vill rikta mot mig.

Men jag skulle helt respektera de som inte vill ha med ljuset att göra precis som jag respekterar de som inte vill bli kramade. Det är inget man kan påtvinga andra.

Kram och allt ljus på dig idag (så kan man ju också säga…) Pia!

That is a lot to think about Pia……but God Bless You!

Goda tankar!
Jag tänker att människor i största allmänhet allt mindre pratar på djupet med varandra, särskilt bland ungdomar. Jag hoppas att alla har någon de pratar lite djupare med, där de vågar öppna sig.
Jag tror också att man ändå kanske anar att bön är något gott, men det ses nog som en privatsak.
Jag är troende och tänker att det absolut inte är en privatsak egentligen.
Jag tror att vi behöver prata om bön ungefär som vi pratar mat.
Det är ju väldigt vanligt att fråga om tips och recept när det gäller mat.
Men bön, frågorna hur gör du, använder du ngn färdigskriven bön, när osv, de frågorna ställer vi inte alls.
Det är sorgligt att vi människor har svårt att ta emot ”godhet” och kärlek från varandra.
Så luddigt det blev

Precis detta har jag funderat på sista dagarna, då min kollegas pappa varit svårt sjuk och nu gick bort alldeles för tidigt. Jag har sagt ”mina tankar är med dig” men ville nog egentligen säga ”jag ber för dig”.

Jag är kristen, uppvuxen i en familj där vi gick på familjegudstjänst när vi var små men nästan aldrig pratat om Gud hemma. Har börjat gå i kyrkan regelbundet sedan jag flyttade hemifrån. Jag känner ibland att jag saknar ett språk för tron, alternativt att språket känns främmande och att jag inte är tillräckligt troende för att använda det.

Till min kollega har jag kunnat uttrycka att om han vill tända ljus i kyrkan och ha sällskap så följer jag gärna med. Han är inte troende, snarare ”så oreligiös det går” för att citera honom, men han uppskattade det. Han hade förmodligen uppskattat böner också, så länge det sades med kärlek och respekt. Som i det mesta annat i livet.

Att hålla tummarna är en mellanmänsklig önskan. Jag (människa) tänker på dig (människa), inget mer. Du, jag och inget annat.

Att säga God bless you och I will pray for you är minst lika tondövt som att säga att man ber för någon som inte tror. Att be är att blanda in dina tro i någons liv, inte säkert att de vill ha de inblandningen. När nägon säger ”jag ber för dig” betyder det inget om jag inte tror att det finns något att be till.

Tack Pia, för dina kloka ord.

Jag tror att det vore enklare om vi talade lite friare i termer av andlighet och livsåskådning. Religion ä r svårt för många. Malinmittiprick resonerar bra kring det. Jag kallar mig inte kristen eller religiös, det betyder något annat för mig än att ha ett andligt behov även om cirklarna överlappar. Behovet av ritualer, markörer för livets olika skeden verkar genomgående mänskligt, även om inte gud blandas in i det hela.

It is sad that the expression, ”I pray for you” should be fraught with such suspicion, though I do agree with Annette’s analysis of how that came about. It is much the same in this country where faith and religion – especially mainstream Christianity – are often linked up with hypocrisy, racism, sexism and ethnocentrism – and worst of all, child sexual abuse. In truth, it was faith that kept our ancestors going through some terribly difficult times. Why not now? We can reject the evil of humanity and try to make it better without rejecting the goodness of God.

Google translate into Svensk:

Det är ledsen att frasen ”Jag ber för dig” borde fyllas med en sådan misstanke, trots att jag håller med Annettes analys av hur det hände. Det är mycket liknande i mitt land (USA) där tro och religion – särskilt vanlig kristendom – ofta är kopplad till hyckleri, rasism, sexism och etnocentrism – och det värsta av allt, sexuellt övergrepp mot barn. I sannhet var det tro som höll våra förfäder gå igenom några fruktansvärt svåra tider. Varför inte nu? Vi kan avvisa mänsklighetens ondska och försöka göra bättre utan att förkasta Guds godhet.

För mig är bön en verklighet. Ett samtal med Gud. Det formar mina upplevelser av uttrycken.
De svenska uttrycken känns för mig mycket starkare än dito uttryck på engelska. God bless you känns mer som en lyckönskan i ett vidare allmännare bemärkelse, medan Gud välsigne dig har en mycket djupare dimension. Guds välsignelse är det allra finaste man kan få.
Kanske hänger det ihop med att de säger: Bless you när vi säger prosit efter en nysning. Dvs inte särskilt djupt.
Jag har däremot anammat den amerikanska dollarsedelns hälsning: In God we trust. När jag ska gå in i ett svårt möte eller uppgift säger jag ofta detta högt. Det kan få omgivningen att komma av sig lite. 😉

Jag tycker det känns lika vidskepligt att hålla tummarna som att be.. Jag tycker att var och en får göra som man vill.. tro eller inte. Jag brukar säga ’ herregud’ eller ’fyfan’ ibland när det är något utöver det vanliga man ser eller hör. Jag tror varken på det ena eller andra. Det är bara något man säger utan innebörd, typ ett uttryck.
Det har ingen djupare mening för mej. Däremot skulle jag inte gilla om någon sa ’jag ska be för dej’ eller God bless you. Det skulle framkalla obehag. Antagligen för att jag tycker det känns konstigt att säga det. Jag är ateist och jag vet att Einstein ofta använde uttryck som ’ My god’ även om han inte var troende. Det är onekligen intressant. ❤️

[…] för alla kommentarer på mitt inlägg om saker jag undrar häromdagen. Inlägget finns här om du inte läst det. Det handlade om ord vi väljer att använda eller att inte […]