Vissa saker kan man ju tycka olika om och så måste det få vara. Som vad man tycker är kul att göra, vilken musik man gillar att lyssna på, vad man tycker om att äta, hur man vill klä sig och hur man väljer att spendera sina dagar och med vem. Det skulle bli ganska tråkigt och konstigt om alla tyckte och gjorde exakt likadant. Jag brukar ofta säga att det inte finns rätt och fel utan bara olika och att olika är bra. Men det gäller ju inte alla beteenden och situationer.
Det finns saker som vi människor uppenbarligen tycker olika om men där det faktiskt finns ett rätt och fel. Jag talar ofta om att jag alltid tänker att människors beteende beror på något. Att allt vi är med om formar oss till dem vi är. Om någon beter sig illa brukar jag (väldigt förenklat) tänka att den personen fått för lite kramar. Jag är övertygad om att vi alla gör så gott vi kan i varje givet ögonblick. Om det inte är så bra och vi beter oss illa så BEROR DET PÅ NÅGOT. Just där och då kunde vi inte förmå oss att göra bättre (p g a saker vi varit med om, t ex misshandel, dåliga relationer, stress, droger, dåliga/fel/inga förebilder, för lite sömn, fel mat). Ofta är det för mycket eller för lite av något. Det är FÖRKLARINGEN till det dåliga beteendet, inte någon URSÄKT.
Vissa saker är inte ok att göra eller säga. Som att visa könet för människor på en fest eller kalla kvinnor för hora. Det beteendet är så uppenbart fel. Det kan sägas bero på en blackout, för mycket alkohol eller stress men det är ju inte sant. Det finns inga ämnen i stress eller alkohol som gör att man måste dra ner byxorna helt random eller förolämpa människor. Men om man har det i sig, beroende på vad man varit med om tidigare i livet, så kan sådana beteenden triggas om man dricker alkohol till exempel. Det är ändå ingen URSÄKT, bara en FÖRKLARING. Beteendet kan inte rättfärdigas med en ursäkt.
Jag skrev ett inlägg där jag reagerade på när jag sett barn utsättas för kränkningar. Jag förstår att det finns massor av förklaringar. Stressade föräldrar, odrägliga barn, whatever. FÖRKLARINGAR. Men det finns ingen URSÄKT för att trycka upp ett barn mot en mur och skrika att de ska bevisa att de kan ha semester. Det finns ingen URSÄKT för att säga åt sitt barn att äppelmusten ungen inte vill ha nu heter Hållkäftenmust och att det är bäst att han dricker upp den. Ingen ursäkt eller förklaring kan rättfärdiga det beteendet.
Det märkliga är att så många blandar ihop ursäkter och förklaringar. Skrämmande många stöttar en vit man som ”råkar” visa könet och antasta kvinnor på en fest med att säga att De flesta hamnar där någon gång och sådana saker. Jag tycker ofta att reaktionerna är mer intressanta än själva nyheten som vi egentligen inte kan veta hela sanningen om. Vad som hände på den där festen förra veckan vet ju inte jag eftersom jag inte var där men det som diskuteras i sociala medier är om det är synd om mannen på festen eller ej. Och i den diskussionen spelar det ju egentligen ingen roll vad han verkligen gjort och sagt. Diskussionerna handlar om vad vi tycker I DET FALL han har gjort och sagt allt det som sägs i tidningarna. Och OM han har det så är det ett tydligt exempel på det jag försöker komma fram till i början av denna text. Det finns beteenden som är rätt eller fel. Att visa könet på en fest och kalla kvinnor för hora är FEL. Punkt. Förklaringarna kan vara många men någon ursäkt finns inte. Det är fel.
Att kränka barn är också fel. Fel, fel, fel. Det är inte synd om föräldrarna som kränker. Det finns massor av förklaringar och de flesta är sorgliga och det är tråkigt men det är inte barnens fel. Ansvaret för relationen mellan ett barn och en vuxen ligger på den vuxne.
Det intressanta är att det verkar viktigt att tala om för mig att jag är dömande och att jag inte förstår vad de stackars föräldrarna varit med om eller hur fantastiska de kanske är alla andra stunder på dagen. Jag kan säga att jag förstår en hel del. Och att jag inte själv alltid agerar oklanderligt. Mitt inlägg handlade inte om att kasta sten och döma, det handlade om att reagera sunt på osunda händelser. Oavsett vad som hänt runt omkring och vad de beror på. Och jag skiter i om föräldrarna varit fantastiska alla andra minuter i sina liv. Det är fortfarande inte ok att kränka barn.
Jag har inte sett mig själv som en dömande människa men nu har jag fått höra att jag är det. Och om det nu ska vara rättegång, vilket inte var min tanke, är jag gärna domare för då kan jag i alla fall döma till barnens fördel. För jag vet att det finns beteenden som är rätt och det finns beteenden som är fel. Jag tänker på Hans Rosling. Jag har rätt och du har fel.
Så bra!