Kammebornia

Riddari knitalong 2 – Börja sticka

18 oktober, 2018

ENGLISH TRANSLATION FURTHER DOWN

Det här är ett inlägg i samarbete med Järbo Garn och du hittar samma inlägg på Järbobloggen.

Nu ska vi sticka en islandströja tillsammans! Det är fantastiskt att vi är så många som ska sticka en Riddari samtidigt! Om du undrar vad jag pratar om kan du läsa allting om vad detta handlar om i det första blogginlägget som finns här.

Riddari knitalong 1- Material och inspiration

Detta är alltså en knitalong i flera delar. Alla blogginlägg kommer att ligga kvar under kategorin Riddari knitalong både här på min blogg och på Järbobloggen. Om du vill vara med är det bara att hänga på och en bra idé kan vara att även gå med i facebookgruppen Riddari knitalong. Där inspirerar och hjälper vi varandra under arbetets gång. Vi är redan över 2600 medlemmar i gruppen!

Under tiden för Riddari knitalong är mönstret till Riddaritröjan gratis på svenska, norska och engelska och du hittar länkar till mönstret i det första blogginlägget.

Jag har stickat min blå Riddari efter mönstret men gjort vissa modifieringar för bättre passform. Det jag har gjort är intagningar för midjan och några förkortade varv i nacken för att tröjan ska bli lite högre i nacken och alltså lite lägre framtill i halsen. Dessa modifieringar är inget du behöver bry dig om ifall det känns för svårt eller du inte tycker det behövs. Då är det bara att sticka direkt efter mönstret och din tröja kommer att bli jättefin. Modifieringarna är lite överkurs för de som vill och jag kommer att beskriva hur det går till längre ner i detta inlägg.

Under knitalongen stickar jag nu en guldgrön Riddari som jag gör som en kofta. För dig som vill göra en kofta istället för en tröja hittar du också instruktioner för detta under modifieringarna längre ner i inlägget.

Hoppas du har hittat stickor och garn i de färger du vill ha så att du nu kan lägga upp! Tröjan stickas nerifrån och upp på rundsticka och vi börjar med bålen.

När du valt storlek, hittat garn och stickor och kontrollerat din masktäthet (enligt förra blogginlägget) lägger du upp det maskantal beskrivningen anger. (Om du vill sticka en kofta hittar du information om detta längre ner i detta inlägg). De första varven ska stickas på den mindre stickan (3,5 enligt mönstret) och efter resåren ska du byta till den större stickan(4,5 enligt mönstret). Om du vet med dig att du lägger upp och stickar hårt kan det vara en god idé att lägga upp maskorna på den större stickan för att sedan sticka med den mindre tills det är dags att byta till den större igen efter resåren.

Se till att ditt arbete inte vrids när du sluter det till en ring. Riddarin börjar med några slätstickade varv som kommer att rulla upp sig som en dekorativ kant. Resåren stickas i fem varv (på min kofta stickade jag 12 varv resår) 2 räta maskor, 2 aviga maskor. (På koftan såg jag till att resåren blev centrerad genom att börja och sluta med en avig maska. På koftan ville jag även centrera mönstret i bården och det gjorde jag genom att öka en maska och börja tvåfärgsstickningen en maska senare än vad mönstret anger. Den maska minskar jag sedan direkt efter bården.)

Det är bra att markera var varven börjar och slutar med en stickmarkör. Du kan använda en garnögla, en säkerhetsnål eller liknande om du inte har stickmarkörer. Stickmarkören lyfts sedan varje varv. Den är till för att du lättare ska kunna hålla reda på var varvet börjar och slutar.

Om du stickar en tröja så är varvets början och slut i ena sidan tills du kommer till oket då du markerar varvets början bakom vänster axel.

(Om du stickar en kofta börjar och slutar varven mitt fram tills du kommer till oket då du markerar varvets början bakom vänster axel precis som på tröjan)

Efter resåren är det dags att byta till en större sticka och sticka med två färger på den lilla bården. Se till att inte dra åt tråden du inte stickar med för tillfället för hårt på baksidan.

När det är dags att skarva garnet kan du göra på olika sätt. Jag brukar skarva direkt så slipper jag fästa så många trådar sedan. Dessutom blir skarvarna nästan osynliga och det tycker jag är fint.

Om man stickar i Léttlopi eller ett annat rent ullgarn som inte superwashbehandlats så kan man göra så här:

Du drar av garnet så att ändarna blir lite ojämna. Sedan delar du båda garnändarna och lägger dem omlott.

Därefter fuktar du garnet med lite saliv och lägger skarven i din ena handflata. Med den andra handflatan gnuggar du garnskarven fram och tillbaka och simsalabim så blir det en osynlig skarv!

Efter bården stickar du bara räta maskor, runt, runt tills bålen når upp till under armarna. Se mått i mönstret eller anpassa efter hur lång tröja du vill ha. Lägg arbetet åt sidan.

(Om du vill göra intagningar för midjan eller förkortade varv finns information om detta längre ner i detta blogginlägg)

Nästa vecka kommer jag att gå igenom hur du stickar ärmarna och veckan därefter sätter vi ihop alla delarna och stickar oket.

Ställ gärna frågor här i kommentarsfärltet eller i facebookgruppen och glöm inte att tagga dina bilder med #riddariknitalong på Instagram.

Lycka till!

MODIFIERINGAR (valfritt)

Om du gör modifikationer av mönstret för att det ska passa dig så rekommenderar jag att du antecknar vad du gör så att du håller reda på ditt maskantal och dina beräkningar.

Kofta

Om du vill sticka en kofta så stickar du resårkanten fram och tillbaka istället för runt som på tröjan. Efter resåren (som jag gjorde några varv extra på min kofta eftersom jag tänkte göra en kort modell) lägger du upp fem maskor mitt fram på tröjan och markerar var de är med stickmarkörer på var sida om de fem maskorna. Sedan stickar du slätstickning runt på rundstickan, lika som på tröjan. I de fem extramaskorna ska du sedan när tröjan är färdigstickad klippa upp tröjan så att den blir en kofta. Hur det går till kommer jag att beskriva när det är dags.

Intagningar för midjan

Om du vill göra en midjemarkering på tröjan för att få den mer figurformad kan du göra så här:

Markera sidorna med stickmarkörer så att du har lika många maskor på fram- respektive bakstycket. (Om du gör en kofta måste du tänka på den fem extra maskorna som ska vara mitt fram)

Minska en maska 2 maskor före respektive efter båda markörerna vart 6-8:e varv. Minska genom att göra llr (se förklaring nedan) före och sticka två räta maskor tillsammans efter markörerna. Du har alltså hela tiden 4 räta maskor mellan minskningarna och ökningarna (två på varje sida om markören).

Öka sedan motsvarande antal gånger och på samma ställen, d v s 2 maskor före respektive efter markörerna. Ökningarna görs som ö1h 2 maskor före markörerna och ö1v (se förklaring nedan) 2 maskor efter markörerna.

Hur många minskningar respektive ökningar du gör beror på vilken storlek du stickar och på hur du vill ha det. Min rekommendation är att prova tröjan på vägen för att se om du tycker det blir bra. Om din kabel är för kort för att du ska kunna dra på dig tröjan kan du trä över maskor på en bit garn eller en extra sticka.

När du är klar med ökningarna ska du ha lika många maskor som du hade innan du gjorde minskningarna.

På min blå Riddari som är stickad i storlek M har jag gjort som följer:

Jag började efter 20 cm. Två minskningar vart 6:e varv och sedan stickade jag 6 varv utan minskningar och därefter gjorde jag ökningar vart 6:e varv två gånger. Totalt minskade jag alltså 4 x 2 maskor = 8 maskor (4 i varje sida) och sedan ökade jag lika många.

På bilden kan du se att jag satt en liten markör vid varje minskning/ökning.

Detta gör bara en liten svag markering av midjan för att jag tycker att tröjan ska sitta bättre på mig. Om du vill kan du kan kika på ett blogginlägg från Aftur knitalong om hur jag gjorde fler intagningar på en annan tröja. Länk finns här.

Börja minska som beskrivet ovan efter ca 8 – 20 cm. När du börjar minska beror ju på hur lång du vill ha tröjan och vilken storlek du stickar.

Förkortningar

llr = lyft, lyft, rät – lyft med höger sticka över en maska från vänster sticka som om du skulle sticka den rät, lyft en maska till på samma sätt. Flytta tillbaka maskorna till vänster sticka och sticka dem tillsammans genom den bakre maskbågarna (minskning som lutar åt vänster)

ö1h = öka en maska ställd åt höger genom att plocka upp tråden mellan maskorna bakifrån med vänster sticka, sticka sedan den nya maskan genom främre maskbågen

ö1v = öka en maska ställd åt vänster genom att plocka upp tråden mellan maskorna framifrån med vänster sticka, sticka sedan den upplockade maskan genom bakre maskbågen

Förkortade varv

Jag beskriver detta moment redan nu eftersom jag av erfarenhet vet att det brukar komma många frågor om detta. Det går att lägga in förkortade varv före oket också men mest handlar detta om stickningen av oket som kommer att beskrivas närmare i det fjärde blogginlägget om två veckor.

Förkortade varv är ett sätt att forma stickningen och på så vis kan man få bakstycket högre än framstycket när man stickar på rundsticka. Om man stickar tröjan enligt beskrivningen (utan förkortade varv) så blir fram- och bakstycke lika. Jag har stickat flera islandströjor utan förkortade varv och flera med. Det är en smaksak. Om det är din första tröja eller om du tycker det låter krångligt så kan du bara följa mönstret och strunta i förkortade varv. Men om du vill addera en detalj för extra bra passform eller vet med dig att du tycker det är jobbigt om halskanten går för högt upp fram till, då kan det vara en bra idé att sätta dig in hur man stickar förkortade varv.

Ifall man alltså vill ha nacken lite högre så går det utmärkt att lägga till några förkortade varv, förslagsvis efter oket i nacken. Förkortade varv är precis som det låter inte hela varv runt hela tröjan. Istället stickar man fram och tillbaka endast över bakstycket. Detta kan göras på flera olika sätt. Först måste man räkna ut var mitten bak är och sedan räkna ut åt respektive sida lika många maskor åt varje håll så att man vet mellan vilka maskor man ska sticka sina förkortade varv. Sedan stickar man varven lite kortare mellan varje vändning. Det går inte att bara vända stickningen för då får man fula glipor mellan maskorna. För att undvika gliporna finns det flera olika metoder. Ifall du vill sticka förkortade varv föreslår jag att du letar upp en tutorial eller ett mönster där detta beskrivs, eller ber någon som kan att visa dig.

Här finns till exempel ett mönster där detta beskrivs, dock på engelska.

Maja Karlsson har skrivit om förkortade varv på sockor på Järbobloggen men det går fint att applicera på tröjor också.

Jag har gjort mina förkortade varv på den blå Riddarin enligt följande:

Efter varv 46 gjorde jag 4 förkortade varv. Jag började med vändningarna 8 maskor förbi sidmarkörerna i varje sida och sedan gjorde jag dem 8 maskor kortare för varje vändning.

Framstycket

Bakstycket

På bilderna ovan ser du att jag har stickat förkortade varv som gör att fram och bakstycket blir lite olika, bakstycket blir högre.

Hoppas du hittar din väg till den bästa Riddarin för dig!

ENGLISH TRANSLATION:

Now it’s time to knit an Icelandic sweater together! I am so glad that you are so many that are interested in joining this knitalong!

If you wonder what this is all about, you can find the first blogpost here with all the information you need. This is a knitalong with 5 blogposts and this is the second one. You will be able to find all the posts under the category Riddari knitalong.

You are also welcome to join the Riddari knitalong group on facebook. We are already more than 2600 members and in the facebook group we can help and inspire each other.

During this knitalong, the Riddari pattern is free to download through a link in my first blogpost.

I have knitted my blue Riddari with some smaller modifications for a better fit. I have made decreases for the waist and shortrows in the neck. You do not have to care about this if you think it is too difficult or if you do not need it but I will describe how it is done further down if you are interested. It is perfectly all right to just knit as described in the pattern.

Right now, I am knitting a cardigan and during this knitalong, I will describe how this is done if you also want to make a cardigan. This will also be described further down, under Modifications.

I hope you have found your needles and your yarn because now it is time to start knitting! The sweater is worked bottom up in the round and we start by knitting the body.

Cast on the right number of stitches for your size according to the pattern with your smaller needles. Make sure that your work does not twist as you join the round. The first stockinette rows will roll up as a decorative border. Then comes the 2×2 rib and after that you will change to larger needles and knit a colourwork border. (If you are knitting a cardigan – you can center the rib by starting and ending with p1. You can also center the colourwork pattern by increasing one stitch – and then decrease it after the border – and start knitting the border on the second stitch according to the pattern.)

After the border, change to stockinette stitch and a larger needle.

It is a good thing to use a stitchmarker to help you to know where each round begins and ends.

On the sweater, this is in one side. On the cardigan, it is in front, by the steek. This changes later on when knitting the yoke. Then the beginning of round is on the left back, both on the sweater and on the cardigan.

When it is time to change skein of yarn and join the ends, you can do it in different ways. When I work in yarn like Lett lopi, wool yarn that is not superwash, I like to do like this:

Break the yarn, to get uneven ends. Split the ends and put them over each other like in the picture above. Now comes the strange part. You put the ends like this in the palm of your hand together with some saliva and you rub the ends together with the palm of your other hand. It works like magic and you can not see the join when it is done. Look at my pictures above!

Knit in the round until desired length.

Before measuring the sweater, it is a good thing to use a plain basis where you let the sweater lie down flat.

When you have reached the desired length, you put the work aside and begin knitting the sleeves. My next post will be about knitting sleeves and it will be out on next Thursday.

Good luck with the knitting! I hope you will have fun and that you can ask questions if you need to, either here on the blog or in the facebook group!

Modifications (optional)

Waistshaping

According to the pattern, Riddari is knitted with the same number of stitches all the way up to the yoke, there is no shaping for the waist. If you want to follow the pattern in this aspect, you do not have to care about the following guidelines to make an optional waistshaping.

If you want to, you can add a waistshaping to the pattern to make your sweater more figure fitting.

I will give you some guidelines but it is not a final recipe. If you feel unsecure, just stick to the pattern, it is great as it is. I still wanted to write about this if you want a new challenge.

This is how to make a waistshaping:

Place markers at each side of the sweater. If you are making a cardigan, please note that you will have 5 extra stitches in the front of your work.

Make decreases as follows:

Knit until 4 stitches before a marker, ssk (slip, slip, knit – increase leaning left). Knit 2 stitches after marker, knit 2 stitches together (decrease leaning right). There are always 4 stitches between the decreases.

Make increases as follows:

Knit until 2 stitches before a marker, m1l, knit until 2 stitches after a marker, m1r.

How many decreases and increases you make depends on the size and how you want it to fit. The best way to know is to try the sweater on while working the waistshaping.

When you are finished with your increases, you should have the same number of stitches as you had before the decreases.

On my blue Riddari in size M, I did like this:

I made 2 decreases every 6th round and then I knitted 6 plain rounds before I made 2 increases each 6th round. That is a total of 2 x 4 = 8 stitches, 4 stitches in each side.

On the pictures above you can see my markers that show where I made my decreases and increases.

If you modify your pattern, I can recommend to take notes, so that you will remember what you did.

Here you can read about how I made the waistshaping on my Aftur.

Cardigan?

The pattern shows how to make a sweater. If you would prefer making a cardigan, I will show you how to do. My second Aftur will be a cardigan for myself! I will be knitting together with you, but a bit ahead, so that I can show you what I am doing.

I you want to knit a cardigan, just add 5 stitches after knitting the moss border (that you work back and forth instead of in the round as the sweater). After the moss border, you will join the round and knit in the same way as the sweater. The 5 stitches will be the steek and you can place markers on each side of the 5 stitches to keep track of where the front is. Later on, in my 5th post on the 5th of April, I will be describing how to cut your sweater into a cardigan.

Short rows

There are no short rows described in the pattern. However, it is easy to work a few short rows if you would like the neck to go a bit higher in the back. Here you can find a description of how to work short rows in English.

I have made 4 short rows after row 46. I started by turning 8 stitches after each side marker and then I turned 8 stitches shorter for each row. You can see what it looks like on the pictures above.

I hope you will find the best way to make a Riddari that suits you!

Livet liksom / Riddari knitalong / 1 Comment /

Vi njuter av att det inte är sommar längre

17 oktober, 2018

Det är onsdag i oktober och jag har jobbat större delen av dagen med blogginlägget till knitalongen som startar i morgon. Sen hann vi filma lite pod innan det mörknade också.

Så kom brevbäraren med ljuvliga garner till nya mönsteridéer.

Och vi åkte ner till stranden precis innan solen gick ner. Jag tänkte när vi satt där på stranden att det här, det är svaret på frågan vi fick tusen gånger innan vi flyttade hit. Den som handlade om att alla på fastlandet undrade vad vi skulle göra på Gotland på hösten. Njuta av att det inte är sommar längre, känns som ett bra svar.

Den eviga frågan om november

Gotland / Kammebornia / Livet liksom / 3 Comments /

Mera Norge

17 oktober, 2018

När vi hade varit på Midtnorsk strikkefestival i Orkanger åkte vi tillbaka till Trondheim.

Där kände vi oss lediga en dag innan vi åkte hem igen och det var så fint att gå runt och strosa utmed Nidälven.

Tänk att en kvällspromenad kan fastna så i hjärtat. Jag kommer alltid att minnas det där milda ljuset, den ljumma luften, de gyllene löven och de vänliga människorna. Färgerna på husen, vattnet som krusade sig mjukt och min hand i Dennis hand när vi gick genom Bakklandet och hörde klockorna slå i Nidarosdomen på andra sidan älven.

Dennis är så fin i min ylleduffel från 1987. Tänk att den hängt med i 31 år och är lika snygg och varm fortfarande. Jag köpte herrmodell för jag tyckte den var snyggast och jag skulle absolut ha Gloverall för att jag tyckte mest om deras träknappar och rep och tyckte som den högkänsliga person jag var redan då att den ullen kändes skönast och bäst. Vilket den ju fortfarande gör. Förutom att den är snygg och varm känns det ju fantastiskt fint att kunna använda saker så länge och inte bara köpa nytt. Det har liksom aldrig varit min grej att konsumera i onödan.

Trondheim är en stad som var lätt att tycka om och som vi gärna kommer tillbaka till.

Dessutom var vi där i exakt rätt tid för att kunna använda alla våra stickade plagg som är så sköna att ta på sig nu efter sommaren. Det är intressant hur många fina komplimanger vi brukar få när vi är klädda i stickat ute bland folk. För oss är det ju normalt att ha våra hemstickade kläder men för de flesta är det ju inte det. Ibland känns det som att vi är med i en hemlig undergroundrörelse eller ett magiskt sällskap. Som när vi träffar våra andra stickande vänner på festivaler. Då är det lite som att vi är magikerna och runt omkring finns det mugglare som ännu inte invigts i den härliga mjuka ullvärlden. Det fina med stickning är ju att alla som vill kan få vara med och skapa magi med trådarna. Det finns alltid någon som kan lära dig sticka om du inte kan men gärna vill.

I morgon startar till exempel min Riddari knitalong här på bloggen och på Järbobloggen. I mina tidigare knitalonger är det många som stickat sin första tröja, det känns så fint att få vara med på en liten kant och inspirera till något jag tycker så mycket om.

Om du vill vara med kan du läsa det första inlägget om planering här.

Riddari knitalong 1- Material och inspiration

Och alla mina inlägg om Norgeresan samlar jag här under kategorin Norge.

Det gröna Kammebornia / Livet liksom / Norge / Queen of Kammebornias handarbete / 3 Comments /

Guldet framför oss

16 oktober, 2018

Så här års tänker jag alltid på Thoreau, en amerikansk författare som gjorde stort intryck på mig redan i tonåren. Han skrev någonstans att den monetära rikedomen är endast förbehållen fåtalet men att lönnarnas guld sprids rättvist åt alla.

Det är ju också det verkliga guldet, tänker jag. Och den verkliga rikedomen att förstå det. Hur förunderligt vacker den här världen kan vara. Om vi kan fokusera på det kan vi också bättre fokusera på att ta itu med de problem som finns för då känner vi vad vi har att bevara och skydda. Om vi endast fokuserar på problemen så ser vi bara mörker och elände och får ingen kraft att bygga upp och ge av vår energi till världen.

Det är så många som vill tala om hur allt ska vara och hur allt ska göras men det finns ju faktiskt många olika sätt. Och vi kan inte alltid veta vad som är rätt och fel för någon annan. Det finns flera olika sorters rätt. Det är bättre att inspirera än att instruera. Det tänker jag ofta på. Jag ser så mycket skuldbeläggande överallt. Det är verkligen destruktivt och har oftast motsatt effekt. Vi ska inte döma andra innan vi gått många mil i deras skor. Bakom alla masker finns så mycket vi inte vet.

Om vi förstår att vi ska använda vår energi till att bygga upp och att ge istället för att söndra och roffa åt oss och kritisera, då kommer vi att bli mycket gladare och lyckligare. För bara genom att ge kan vi få. Och bara genom att acceptera det vi inte kan förändra kan vi finna kraft och mod att förändra det vi vill och kan.

Det kommer alltid att finnas människor som inte tycker som vi. Människor som bara tänker på sig själva, som söndrar och raserar för andra men samtidigt för sig själva. Jag har en vän som jobbar på ett café där en man kom in och skrek och gormade om att han minsann var före någon annan i kön. Sen satt han där ensam och drack sitt kaffe och åt sin bulle och såg inte alls ut att njuta eller ha det bra. Stackars lilla gubbe, tänkte min vän.

Jag tänker att det finns stora och små människor. Små människor är egoistiska och ofta elaka och tänker kortsiktigt och smått. Antagligen kan de inte bättre just där och då av någon anledning. Stora människor är generösa och vänliga och vill väl. De ser saker i ett större perspektiv. Allt kanske inte alltid blir perfekt men det finns ändå en ambition om att göra gott.

Att bära på ilska som inte går att släppa gör bara illa en själv. Att vara dumsnål och gniden faller bara tillbaka på en själv. Som vi vill bli behandlade själva ska vi behandla andra. Då blir världen mjukare. Och fler kan se guldet framför oss.

Livet liksom / Queen of Kammebornias filosofi / 10 Comments /

Midtnorsk strikkefestival

16 oktober, 2018

Nu är det över en vecka sedan vi var på Midtnorsk Strikkefestival. Vi var i Orkanger fredag till söndag och tog oss enkelt med buss till och från Trondheim.

Festivalen hölls runt Bårdshaug herregård som ser ut som muminhuset. Det är en nationalromantisk byggnad från slutet av 1800-talet som verkligen ger karaktär till området där det även finns en stavkyrka som byggdes till världsutställningen i Chicago 1893 och som flyttades hem till Orkanger förra året. Väldigt fascinerande. Orkanger är en liten by som ligger omgiven av böljande berg. Vi kom i den vackra gyllenhösten och kände oss som om vi var i en saga.

Vi fick bo i ett vitt hus med bergen bakom.

Överallt gick folk omkring i de vackraste stickade kläderna.

Vi blev varmt mottagna av Öyvind som startade festivalen för några år sedan och driver den tillsammans med bland annat barn och barnbarn.

I Damphuset nere vid älven var det garnmarknad där bland annat vår kära, nära vän Patricia sålde garn. Patricia kan du hitta på Instagram som @p4chen och som @knitography och även på Youtube som Knitography. Hon bor i Tröndelag, nära Orkanger och Trondheim och hon växtfärgar de mest fantastiska garner. Dessutom är hon en makalös historieberättare och hon tillverkar så underbara sock- och vantblockare (som man kan torka sina vantar och sockor på så att de behåller en fin form) av björkträ från hennes egen gård. Hon behandlar dem med bivax från bin i närheten och det är en så fantastiskt fin närproducerad och miljövänlig produkt.

Vi hade inte setts sedan vi var i Edinburgh i mars, så det var verkligen fint att ses igen i hennes hemtrakter.

Vårt besök på Midtnorsk strikkefestival handlade om att jobba och jag höll i en föreläsning om stickning som terapi och meditation i den gamla biosalongen på lördagen. Det var många där och väldigt fint att få möta publiken som var så uppskattande. Det är ju ganska speciellt att resa så långt för att prata i en timme. Men när jag efter föreläsningen mötte allas varma ord kändes det värt allting. Tack alla ni som kom och lyssnade, som log och som grät och som skrattade och som kom fram efteråt (eller före) och sa en massa fina saker. Det betydde väldigt mycket för mig!

Det var ju inte bara en timmes föreläsning utan även en och en halv timmes workshop/föreläsning tillsammans med Dennis där vi pratade om att skapa en videopodcast. Det var verkligen fint att möta så många intresserade och inspirerande människor som kommit dit för vår skull. Vår workshop var en mindre grupp där det fanns tid och rum för samtal.

När man mest jobbar hemma som vi gör är det en bra kontrast med resor och en bra bekräftelse på vårt arbete med alla möten på resorna. Samtidigt tar det en enorm kraft och energi i anspråk men ger också tillbaka i mängd och parti.

Jag är så glad att jag vågade säga upp mig och starta mitt företag för flera år sedan. Och att jag trodde på mig själv och min inneboende kraft. Trots alla motgångar tar vi oss framåt och får uppleva så härliga och bra saker.

Den sista dagen blev vi intervjuade av härliga Merete Aas som har en videopod. Du kan se intervjun här.

En annan videopod som visar festivalen är Brit Strikkenerd. Brit är en av våra patrons och numera vår vän. Vi hade så fina stunder tillsammans i Orkanger. Du kan se hennes pod här.

Vi håller så klart på att sammanställa våra filmer från Norge också och det kommer ett nytt avsnitt av Kammebornia podcast inom kort.

Livet liksom / Norge / Queen of Kammebornias handarbete / 4 Comments /

Att ge tack och falla i kärlek

14 oktober, 2018

Det är tacksägelsedagen i Sverige idag. En viktig dag tycker jag. En annan dag, senare i höst, är det Thanksgiving day i USA. I Sverige har de flesta mer koll på den amerikanska Thanksgiving än på den svenska tacksägelsedagen. Och mest för att den är förknippad med Black Friday som handlar om konsumtion ända in i helvetet. Ganska långt från genuin tacksamhet, i alla fall om man hårddrar det hela. I vilket fall tycker jag att det är det fint med tacksamhet. Och Thanksgiving låter vackert på engelska. Att ge tack. Det är lite som att to fall in love faktiskt betyder att falla i kärlek. Det är också fint. Att våga falla rakt ner i kärleken som tar emot. To be in love. Att vara i kärlek.

Hela vår helg har varit en tacksägelse, till livet, vänskapen och kärleken. Vi har haft besök av vänner från fastlandet och tillsammans med dem och vänner på ön har vi vandrat i gyllenhösten, utmed stränder, genom skogar, och vi har delat måltider, skratt och samtal, humor och allvar. Vi har ätit svamp från skogen, druckit kaffe i solen och sagt till varandra hur mycket vi tycker om varandra. Jag är så oerhört tacksam att ha så fina vänner i mitt liv.

Igår åt vi lunch i Katthammarsvik och kunde sitta ute, intill ett glittrande hav. Idag åt vi havregrynsgröt hemma mellan podinspelningar. Båda sakerna är fina på olika vis.

Jag är så fascinerad av den gyllene skogen, med gula löv på både mark och grenar. Frukost på verandan, ute i solen i mitten av oktober. Det är fina saker även om det är märkligt med värmen och vetskapen om att det har att göra med klimatförändringarna bringar ju onekligen oro och svärta i allt det gyllene ljuset. Vi har bara det här jordklotet och vi måste vara mer varsamma. Mer tacksamma för och varsamma om det vi faktiskt har och inte så hysteriskt intresserade av att konsumera sönder allting.

Livet liksom / Queen of Kammebornias filosofi / 8 Comments /

Trondheim

14 oktober, 2018

För en vecka sedan var vi i Norge. Vi kom hem för fyra dagar sedan och ungefär nu har även själen landat här hemma. Det tar tid att liksom komma på plats igen. Och många tankar och minnen bearbetas och får mig att le dagligen. Det är det här med alla fina möten som påverkar mig så starkt. Och allt det vackra där vi var.

Först spenderade vi två dagar i Trondheim. Vilken fin stad! Nidarosdomen stod där som kronan på verket, så enastående! Jag började förstås gråta och skratta på samma gång när vi helt plötsligt stod mitt framför katedralen och det gick upp för mig att jag faktiskt var där på riktigt. Som när jag såg slottet i Edinburgh.

Sen gick vi också till Vår Frue Kirke där det bedrivs ett oerhört viktigt och fint socialt arbete. Det berörde mig djupt och jag önskar att det fanns fler ställen där alla är välkomna, där det på riktigt finns plats för alla. Jag kände mig mycket mer hemma inne i Vår Frue Kirke än i Nidarosdomen.

Trondheim är en liten fast stor stad. Det gick ganska fort att få ett grepp om staden, att hitta. Vi gick utmed Nidälven i vacker höstsol och det var fint att veta att vi skulle få två dagar till i staden efter stickfestivalen som vi skulle åka vidare till.

Jag fick så mycket inspiration på våra promenader.

Och vi satt på caféer och jobbade en hel del,

medan Ella läste spännande böcker.

Vi bodde på Comfort Hotel Trondheim där vi kände oss varmt välkomna. Det var så tydligt hur mycket de på olika sätt arbetar för att vara ett grönt alternativ, vilket kändes väldigt bra. Jag tycker det är så fint att komma till ett hotell där alla är vänliga och välkomnande. Att vara en högkänslig gäst i en urban miljö är inte alltid lätt och mycket ska stämma för att det ska kännas bra. Det gjorde det verkligen på vårt hotell.