Kammebornia

Att bruka åter

29 augusti, 2017

Återbruk är en sådan fin sak tycker jag. Att åter bruka något. Igen. Bruka åter. Använda igen och igen. Inte bara slita, slänga, köpa nytt. Därför tycker jag om att laga saker. Till exempel stoppa strumpor. Därför tycker jag också om att handla på second hand. Och just för att jag kan bli så rörd över att se andra människor vårda sina saker kunde jag inte låta bli den här fina linneduken på en loppis häromdagen. Jag ville ha den just för att den var lagad. För själva lagningen är vacker på flera sätt. Den visar att duken betydde något för den som hade den före mig. Att den var värd att laga. Och så tycker jag att lagningen i sig är så fin och prydlig. Och förresten tycker jag förstås att hela duken är fin. Och sannerligen värd 20 kronor.

Här har jag skrivit om att vårda saker:

Att vårda

Och att laga saker:

Lappa och laga

Och om att inte tävla i att vara präktig:

Inte alltid

Och om saker helt enkelt:

Det här med saker

Det gröna Kammebornia / Livet liksom / Queen of Kammebornias handarbete / 1 Comment /

Det är inte bara lätt

29 augusti, 2017

Det är onekligen märkligt när familjen som alltid känts stor och brokig decimeras så att vi bara är tre personer hemma till vardags. Jag dukade ju med minst sju tallrikar alldeles nyss. Samtidigt är det naturligt och ungarna som flyttat på grund av studier och det som kallas att bli vuxen trivs med sina skolor och ställen och flickvänner. Det var inte länge sedan vi hade fem ungdomar hemma med tillhörande kompisar och nu är det snart bara en underbar dotter kvar. Jag tycker det var alldeles nyss som jag brukade inventera gympakläder, stövlar, skor och höstjackor så här års, läsa sagor, gå på föräldramöten och hjälpa till med läxor. Och på den tiden (hå hå ja ja…) var det nybakade brödet slut innan det svalnat. Nu hinner vi inte äta upp det innan det blir torrt.

Nu letar jag efter en gjutjärnsgryta till Arvid som ska flytta om några dagar, plockar ihop sängkläder och handdukar som han kan ta med sig och sms:ar och ringer till diverse söner på andra sidan vattnet. Det är egentligen bara fint och precis som det ska vara, jag kan ju inte stoppa i tiden. Det blir ju fånigt att sitta med skäggiga 20-åringar i knäet. Det är antagligen bättre att följa med tiden, njuta av nuet och glädjas åt alla år som vi haft tillsammans och allt roligt vi ska göra framöver. Det är väldigt roligt att ha stora barn. Även om det är ganska många år sedan vi hade småbarn så är det liksom nu det blir tydligt och känns vemodigt att det är över. Jag kan lyssna på Abbas Slipping through your fingers och stortjuta. Det är ganska befriande men också rätt så jobbigt. Och skrattretande på samma gång. Men kanske typiskt mammigt. Eller bara typiskt mig.

Jag ska ju känna mig fri att göra vad jag vill och glad att barnen har det bra och allt det där man ska göra just på den här platsen i livet. Och det gör jag ju. Men ändå. Det är inte bara lätt.

Några dagar till är det i alla fall fyra tallrikar på bordet.

Familjen / Livet liksom / 4 Comments /

Bröllop

28 augusti, 2017

Det var länge sedan det gick en sommar utan att jag fotograferade några bröllop. Den här sommaren är inget undantag. I början av sommaren fotograferade jag ett fantastiskt fint bröllop på fastlandet. Nu, i slutet av augusti har jag haft glädjen att fotografera våra vänner Rasmus och Nina när de gifte sig här hemma på Gotland. Det var så vackert och fint.

blogg2

Dennis var ju förstås med också och tog lite mobilbilder och filmade finingarna.

Nina och jag lärde känna varandra på Instagram förra året och då stickade hon mitt sockmönster Längtan till Gotland för att hon och Rasmus var på väg att flytta hit. Sen när de väl var här så började vi förstås träffas i det som kallas verkligheten. Den första gången vi sågs satt hon och stickade på det som skulle bli hennes bröllopskofta. Nu har hon sytt sin bröllopsklänning också.

Koftan klar, hon har gift sig med Rasmus och det känns som om vi känt varandra hela livet. Vi träffas också minst en gång i veckan och stickar tillsammans. I alla fall när det inte är bröllopsresor eller andra saker som händer. Rasmus och Dennis började sticka samtidigt, precis innan vi lärde känna varandra. När vi träffas och stickar så är ju de också med förstås.

Även om Nina och Rasmus verkar trivas på sin bröllopsresa så känns det väldigt mysigt att de snart är hemma och allt är som vanligt igen. Så att vi kan ses och sticka tillsammans.

Livet liksom / Vännerna / 1 Comment /

Min helg

27 augusti, 2017

Självsamhet, det skrev Karin Härjegård i en kommentar till gårdagens inlägg, är ett bra ord för den självvalda ensamheten.

Och det ägnade jag mig åt stundtals igår. Jag gick en skön promenad, satt länge i solen och stickade med en kopp kaffe som sällskap och sedan gick jag hem och diskade. Fram på eftermiddagen hade sonen med den annorlunda dygnsrytmen vaknat och eftersom han flyttar hemifrån (visserligen bara några kvarter bort, men ändå) nästa vecka bestämde vi att det passade med en restaurangkväll.

Vi åt burgare på Brooklyn burger där de gör allting själva, majonäs, ketchup, pommes och alltihop. Typiskt gott. Jag åt halloumiburgaren och Arvid åt veganburgaren. Och vi kunde sitta och prata om saker som varit och sådant som kommer. Det är fint med brytningstid när allt är som det ska. När han har kommit in på universitetet och hittat en lägenhet, har fina vänner och flickvän. Men visst är det märkligt att han som nyss satt i mitt knä helt plötsligt är längre än jag och nu ska studera filosofi på universitetet? Eller, egentligen är det inte så märkligt, men det är märkligt att det gick så fort. Jag är så glad att han är glad. Och att han säger att jag alltid varit världens bästa förälder. Det är fina saker att få höra så här på målsnöret. Själv tänker jag en del på allt jag ville göra men aldrig hann. Men jag är så innerligt glad att jag var hemma så många år och att vi haft så mycket tid tillsammans. Det finns alltid kvar. Och föräldraskapet fortsätter ju förstås fast i annan form när barnen blir vuxna.

Sen blev det kväll och vi såg på Twin Peaks och jag stickade en hel del. Jag har som idé att försöka sticka saker som faktiskt matchar varandra och inte bara är fina var för sig.

Resten av familjen kom hem när det började ljusna och medan de sov gick jag en långpromenad och sen kom jag hem och fixade frukost och vi lekte lördag och lyssnade på melodikrysset.

Nu ska jag redigera färdigt bröllopsbilderna från förra helgen då våra vänner Nina och Rasmus gifte sig och jag grinade som en stucken gris för att de var så fina. Lagom professionellt som fotograf. Men jag skyller på att jag hade dubbla roller.

Vi gav brudparet vår picknickbok i en korg som vi fyllde med saker som är bra att ha på en picknick.

Kolakakor till exempel. Det är ju alltid bra att ha. Receptet finns här.

Familjen / Livet liksom / 4 Comments /

Om jag börjar med en promenad

26 augusti, 2017

Det är lördag och nästan hela familjen har åkt iväg för att arbeta med serveringen på ett bröllop. Det känns tomt och busigt på samma gång. Vad ska jag hitta på när det är bara jag? Det är väldigt sällan det händer och även om jag älskar att vara med min familj så tycker jag väldigt mycket om att vara ensam också. I alla fall någon gång ibland. Det är ju en väldig skillnad på att vara ensam om man väljer det själv eller inte och även på om man är det alltid eller bara ibland. Jag är ju faktiskt inte ens ensam idag för jag har ju förstås Watson. Som springer ut och in och har pälsen full med små kardborrar. Och så har jag en sovande tonåring med en egen dygnsrytm hemma. Men i stort sett är det bara jag hela dagen och jag blir nästan paralyserad av tanken för jag får för mig att jag ska göra så mycket.

Typ gå en väldigt lång promenad. Ligga i en hängmatta och läsa. Sitta på ett café och sticka. Göra klart min nästa design. Redigera klart bröllopsbilder. Sticka klart en tröja. Diska och tvätta. Och så bara vara. Hmmm, jag inser att det inte riktigt går ihop. Och jag inser också att inga av de här sakerna är omöjliga att göra andra dagar heller, när alla är hemma. Varför känns det så speciellt med den här ”egna tiden”? Vad ska jag göra med den? Om jag börjar med en promenad kanske det ger sig med resten.

Livet liksom / 4 Comments /

Någon slags vardag

24 augusti, 2017

Nu början någon slags vardag ta form igen. Dagarna känns lugnare och jag hinner mer. Jag rensar högarna på skrivbordet. Och tar tag i en massa projekt. Vår vardag är kanske lite konstig. Som när jag behöver fotografera tröjan jag håller på att sticka fast den inte är färdig. Dennis får gå ut med en tröja i delar på sig och det sticker ut stickor här och där.

Bilderna jag ska ta är till den knitalong jag håller i just nu i samarbete med Järbo garn. En knitalong är ett sätt att sticka tillsammans. Jag skriver fem blogginlägg som publiceras både här på min blogg och på Järbos blogg. I inläggen beskriver och förklarar jag hur det går till att sticka islandströjan Afmaeli steg för steg. Mönstret finns gratis här. Det femte och sista kommer nästa vecka. Det är många vana stickare med men även många som stickar sin första tröja någonsin och det är fantastiskt fint att få vara en del av det och att kunna hjälpa till. Så om du länge haft lust att lära dig kanske det är ett bra tillfälle nu? I facebookgruppen Afmaeli knitalong är det redan närmare 800 medlemmar! Där hjälper och inspirerar vi varandra medan vi stickar våra islandströjor.

I vilket fall handlar mycket av min vardag just nu om att fotografera processen med tröjan och att skriva om den och svara på frågor om stickningen.

Sen planerar vi kommande avsnitt av Kammebornia podcast och jag jobbar en hel del med flera av mina mönster.

Igår kom Järbos inspirationsmagasin i brevlådan och där har jag med en krönika som handlar om att vara besatt av stickning. Tydligen är jag det eftersom det mesta kretsar kring garn på olika vis. Tidningen brukar finnas gratis i de flesta garnbutiker.

Vi går ofta ut och dricker vårt eftermiddagskaffe nere vid stranden. Det är så skönt att få lite sol, vind och vågbrus. Då orkar jag sitta en stund till vid datorn och få lite fler saker gjorda sen.

Livet liksom / Queen of Kammebornias handarbete / 2 Comments /

Afmaeli knitalong – fjärde delen

24 augusti, 2017

There in an English translation further down!

Detta är det fjärde inlägget av fem. De tidigare inläggen i denna knitalong hittar du här.

Du är varmt välkommen att delta i facebookgruppen Afmaeli knitalong och att tagga dina Instagrambilder med #kammeborniaafmaeli

I morgon, fredag den 25 augusti, kommer jag att livesända i facebookgruppen kl. 12. Det är första gången jag gör det och det känns lite pirrigt och jag hoppas allt funkar och att vi ses där!

Nu är det dags att sticka oket! Bålen och ärmarna har vi stickat var för sig och nu är det alltså dags att foga samman delarna. Det första du måste göra är att kontrollmäta längden på såväl bålen som på ärmarna. Lita mer på dig själv och din kropp än på mönstret. Jag vill ofta ha både bålen och ärmarna lite längre än det står i mönstret. Vi är ju alla olika så det är bäst att mäta och prova.

Om rundstickan till bålen är för kort för att du ska kunna prova, så kan du föra över en del av maskorna på en annan sticka eller en tråd så att du kan dra på dig tröjan och känna efter om längden är bra.

Om du stickar en åtsittande tröja kommer ärmarna fästas vid bålen högt upp i ärmhålan. Om du stickar en mer löst sittande tröja är även ärmhålet luftigare vilket kan vara bra att veta när du provar och mäter.

På ärmarna har du enligt instruktion i mönstret satt ett antal maskor på en tråd. Dessa maskor motsvaras av lika många, under varje ärm, på bålen. Dessa sätts på trådar under det första varvet på oket. När tröjan stickas ihop kommer maskorna på trådarna från bålen respektive ärmen att ligga mot varandra. Detta innebär att ett hål bildas under varje ärm och dessa hål sys ihop i slutet och jag kommer att beskriva hur det går till i nästa inlägg.

När du provar ärmarna och bålen är det bra att veta detta för att förstå ungefär hur tröjan kommer att sitta på kroppen när den är klar.

Dennis tröja stickar jag i storlek L men jag har gjort både bålen och ärmarna längre än i mönstret. Ärmarna i storlek L ska vara 48 cm medan jag har stickat dem 50 cm långa. Bålen ska vara 42 cm men jag har stickat den 44 cm lång.

När du tycker att delarna är i rätt längd så följer du instruktionen i mönstret och sätter maskor på en tråd (lika många som du satt på en tråd från ärmen).

Du stickar med huvudfärgen först maskorna på en av ärmarna och sedan fortsätter du med rätt antal maskor för din storlek på bålen (hälften av de som är kvar om du räknar bort de som ska sättas på trådar under armarna), sätter rätt antal maskor för din storlek (lika många som du satt på en tråd från ärmen), stickar nästa ärms maskor och stickar slutligen de sista maskorna på bålen. Nu har du kommit runt det första varvet och det är en bra idé att markera var varvet börjar och slutar med en stickmarkör. Detta är bakom vänster axel.

Nu ska du börja läsa och sticka efter diagrammet för oket.

För att veta var du ska börja läsa diagrammet finns det pilar för respektive storlek. Du börjar sticka den maskan som är till vänster om pilen för din storlek eftersom du ska följa diagrammet från höger till vänster.

På vissa varv står det ”Endast storlek L(XL)” och liknande. Det betyder att om du inte stickar de storlekarna ska du hoppa över det varvet. Dessa varv är till för att förlänga oket på höjden i de större storlekarna.

Det här är baksidan av oket.

När du stickar med två färger samtidigt finns det olika sätt att hålla i garnet på. Hitta vad som passar dig bäst. Det viktiga är att inte dra för hårt i trådarna på baksidan för att undvika att arbetet drar ihop sig. Det är också viktigt att veta att det garn du håller närmast arbetet är det som blir dominant, d v s den färgen kommer att framträda mest. Bestäm vilken färg du vill ska vara mest framträdande och var konsekvent med hur du håller garnerna. Om det är mer än 3-5 maskor mellan färgerna kan det vara bra att vrida trådarna bakom arbetet, ungefär var tredje maska. Det viktiga är att garnet inte blir för spänt på baksidan.

Så småningom kommer du till markeringar som visar att du ska minska maskor genom att sticka ihop dem. Läs teckenförklaringen i mönstret för att förstå symbolerna.

2 rm tills betyder att du ska sticka 2 räta maskor tillsammans, alltså sticka ihop två maskor som om de var en, så blir två maskor en maska.

2 vr rm tills i bakre mb betyder 2 vridna räta maskor tillsammans i bakre maskbågen vilket egentligen betyder att de blir vridna när du stickar dem tillsammans genom den bakre maskbågen. Förkortningen är lite förvirrande. Du ska alltså bara sticka ihop två räta maskor genom den bakre maskbågen så att två maskor blir en. Skillnaden mot 2 rm tills är att denna minskning lutar åt vänster då den första lutar åt höger.

Fortsätt sticka enligt diagrammet och beskrivningen.

Nästa vecka kommer jag att gå igenom det avslutande arbetet med monteringen, tvätt och så vidare.

Lycka till med oket!

IN ENGLISH:

This is the 4th out of 5 posts in this knitalong. You can find all the posts here.

You are most welcome to join the facebook group Afmaeli knitalong and you can tag your pictures on Instagram with #kammeborniaafmaeli

Now it is time to knit the yoke! We have knitted the sleeves and the body and now it is time to put the pieces together. First you have to measure if you have the right length on your body and sleeves. Trust more in yourself and your own body than in the pattern. I often make both the body and the sleeves a bit longer than called for in the pattern.The best thing is to measure and try it on.

If the cable needle is too short so it is difficult to try the sweater on, you can put half of the stitches onto another cable needle or on a thread. Then you can try the sweater on to make sure you have the right length.

If you are knitting a sweater with a tight fit, the sleeves will connect to the body up in your armpit. If the sweater has a more loose fit, the connection will be looser to and not all the way up in the armpit. This is a good thing to be aware about while measuring.

The pattern tells you to put stitches from the sleeves on a thread. There will be the same number of stitches from the body to put on threads on the first round while connecting the sleeves to the body. The stitches from the sleeve and the stitches from the body will be opposite one another and under your arm this will make a hole. When the yoke is knitted, you will sew this together and I will write more about that next week.

Dennis sweater is knitted in size L but I am knitting both sleeves and body longer than the pattern calls for.

When you find the length satisfactory, follow the instructions in the pattern and put stitches from the body on a thread. (The same number of stitches as put on a thread from the sleeve) Knit in the main colour, first the stitches from one of the sleeves, then the right number of stitches from the body, put stitches on a thread again, knit the next sleeve and then finally the remaining stitches on the body. This is where all the rounds begin from now on. Put a marker here to know where the round begins. This is behind the left shoulder.

Now it is time to read and follow the chart for the yoke.

To know where to begin there are marks for the different sizes. Begin to knit on the stitch left to the marker for your size. The chart is read from right to left.

This is the wrong side of the yoke.

Make sure the strands on the back of your work are loose enough. It is also important to know that the yarn you hold closest to the work is the dominant one and that colour will pop. Decide which colour you want to be dominant and be consistent in the way you hold your yarn while knitting.

Follow the instructions in the pattern to decrease stitches on your way up the yoke.

Next week, I will be writing about the finishing work on the sweater, grafting, washing and so on.

Tomorrow, on Friday 25th of August, I will go live in the facebookgroup at noon, Swedish time. I have never done that before, so it is exciting… I hope you will be there!

Good luck with your yoke!

Afmaeli knitalong / Livet liksom / Queen of Kammebornias handarbete / 5 Comments /