Det har snöat på de blå haven av blommande scilla och luften är kall och isig. Typiskt aprilväder alltså. Och fortfarande stort behov av värmande ull.

Jag har just blivit färdig med en lång halsduk/sjal i shetlandsull. Både mönstret och garnet kommer från min vän Donna Smith och jag började sticka på den när vi reste norrut från Edinburgh. Det är fint att få med hem minnen av människor och platser genom ulltrådarna. Och den här sjalen som heter Mytilus wrap passar lika bra på både mig och Dennis visar det sig när vi går ut i fårhagen för att få lite luft mellan allt skrivbordsarbete.

Allting tar en sådan tid för mig, att packa upp och att svara på en full inbox, att komma ifatt mig själv tycks ibland vara omöjligt. Men alla glada minnen från vår resa hjälper mig. Jag jobbar med bokföring och att ta itu med skrivbordshögar.

Och så njuter jag av vårsol och tussilago, kalla morgonpromenader och varma eftermiddagar vid husväggen. Samtidigt som vi jobbar med podden. De där barnahänderna som kom med små buketter av varma tussilagoblommor, de är stora nu och jag får plocka mina tussilago själv. Jag skickar en bild på dem till han med de små barnahänderna som nu är stora och håller i en skärm som gör att vi kan prata med varandra på face time om nu och då. Och jag får känna mig nära fast han är långt bort. Det skrivs så mycket negativt om skärmar och i det sammanhanget glöms det ofta bort hur mycket fint vi kan få genom våra skärmar. Som vanligt handlar det förstås om balans, för mycket eller fel av någonting är inte bra och måste hanteras. Men jag är oerhört tacksam för allt fint jag får genom mina skärmar varje dag. Vänskap, nya upplevelser, samtal, jobb, möjlighet att vara där jag vill vara och sonens leende som kan värma mig i realtid trots ett hav mellan oss.

Nu har vi släppt ett nytt avsnitt, tröjorna är stickade och klara, katten och huset är överlämnat och väskorna är packade. Vi far västerut, till Skottland och ullfamiljen. Du kan följa med på Instagram om du vill.

Podden hittar du här eller nedan.

Jag byter till vårheader på bloggen innan vårdagjämningen. Det är lika bra. Här är det bra mycket mer vår än vinter trots isiga vindar.

Jag prickar av listor, hänger tvätt, betalar räkningar. Och läser lite poesi här och där för att orka med det som tar emot.

Våren tvekar, som alltid, men jag hjälper den på traven genom att ta bort snöflingorna och ta fram den ljusa grönskan.

Vinter, vår, sommar, höst. Cykler, kretslopp, då, nu och sedan.

Det blåser iskallt. Så där kallt att trots varma vantar är fingrarna stelfrusna efter en kort promenad. Så där kallt som det bara blåser vid havet på vintern. Och nästa dag skiner solen och vi kan sitta i värmen vid husväggen utan ytterkläder och lyssna på talgoxens vårvintersång som förebådar mer värme och grönska. Vädret varierar, kan man säga. Snödroppar och vintergäck blommar för fullt och lärkorna drillar över fälten. Igår var det solsken hela dagen och idag är det regnigt, grått och blåsigt. När vinden vänder tänker jag alltid på Mary Poppins. Och Julie Andrews som spelar Mary Poppins i den fantastiska filmen från 1964. Vi såg den igen häromkvällen och den är alltid lika bra. Det ska bli spännande att se den nya, det har vi inte hunnit med än. Men jag har märkt att jag är svag för filmer från runt 1964. Sound of Music, Dr Zjivago, My Fair Lady, Mary Poppins, Zorba, Tjorven Båtsman och Moses till exempel.

Vilken tur att jag måste sticka en hel del för att bli färdig med vissa plagg innan vår resa till Skottland. Då kan jag få se några bra filmer på samma gång.