Ibland blir det lite konstigt. Jaha, plåtar ni, säger barnen när de går förbi. De är ju vana vid det mesta, så de verkar inte tycka att det är så konstigt. Ibland får de stå blick stilla i höga ormbunkssnår med fjädrar i håret till exempel. Och ibland äter vi fintårta en vanlig måndag. Så kan det bli när man har föräldrar som håller på med olika konstprojekt, bokprojekt och reportage. När vi skulle ta bilden till det första inlägget på den nya bloggen till exempel.
.
.
Då fick vi portvin och färska fikon till lunch. Barnen fick förstås inget portvin, men ändå. De fick gruyère och vindruvor. Allt var lite konstigt. Och brieosten låg på bordet tillsammans med ett kakfat som höll på att skruvas ihop och i kökssoffan låg en brudslöja och Dennis gick runt med en tupp som heter Sigge Fürst under armen. Ingen av alla de sakerna skulle ha kunnat hända under min uppväxt. Och om de hade gjort det så hade jag inte bara sagt jaha. Det är lite olika hur det blir. Här får ni i alla fall se två bilder behind the scenes, från en sådan där konstig dag som är ganska vanlig hemma hos oss. Allting ser inte ut som på bilderna, skulle den på köksbordet kunna heta. Eller Vad konstigt det blir ibland. Men jag tycker om när det är lite konstigt.