Tänk när jag gick på den där gamla gatan i Berlin och såg ett hotell som hette Honigsmond. Honungsmåne. Jag gick vidare genom staden och smakade på ordet. Honungsmåne. Så himla vackert. Och snart kom jag på att det är det som honeymoon betyder. Smekmånad är ju inte alls ett lika vackert ord. Och tänk att jag har hört och använt ordet honeymoon utan att ens tänka på att det är sammansatt av honung och måne. Inte förrän jag såg det på tyska blev det uppenbart.
Du kallar mig för Honeypie och jag älskar det. Jag vill åka på honeymoon med dig. Till en honungsmåne där det inte finns någon värk och inga sjukdomar och inga fönsterkuvert och inga mediciner för de behövs inte. Bara honung som vi kan blanda med ingefära, kanel och kardemumma och ringla över våra vaniljpannkakor som vi äter till frukost med apelsinklyftor och vispgrädde till. Eller så kan vi åka till ett hotell i Berlin, som heter Honigsmond. Och i Berlin kan vi sitta på café och planera dagen eller inte och se in i varandras ögon och prassla med morgontidningar och croissanter och spilla marmelad. Men innan vi gör det så steker jag pannkakor här hemma i köket där det alltid är stopp i slasken men ändå är världens mysigaste. Där det bara finns en platta att laga mat på men ändå blir den godast i världen. En så märklig kombination men den måste ha att göra med att jag inte ser klart när du kallar mig för Honeypie. Att jag förtrollas och berusas av din doft och din närhet och att vår kärlek bär oss genom sorg och smärta. Det och min passion för matlagning. Tänk så många människor det finns som inte ens har ett kök med en slask och en kokplatta. Om man sträcker på sig och håller huvudet högt och går ut i världen med stolthet i sitt bröst, då blir allt bra. Om man vågar vara den man är och göra det man vill, då blir allt fint. Det måste vara så. Och jag vill alltid vara din Honeypie.
.
