När jag var liten stod min mamma nästan jämt i köket och hon kokade sylt och bakade bröd och lagade mat. Min mamma lagar världens godaste mat, brukade jag säga om mat kom på tal i något sammanhang i skolan eller hos kompisar. Mamma pratade mycket om Hiram. Det var Hirams sylt hit och Hirams pannkakor dit och Hiram verkade vara en vän eller i alla fall en personlig bekant till min mamma. Det tog flera år innan jag förstod att Hiram, som egentligen hette Märit Huldt, var hon som skrivit den oumbärliga kokboken som mamma alltid använde. Och de flesta av tidningsurklippen som var urklippta och prydligt intejpade i den blå pärmen som låg i skåpet under de engelska mokkakopparna och kristallskålarna. Jag minns att jag nästan blev lite svartsjuk på den där Hiram som mamma pratade så mycket om. Jag förstod att hon var fantastisk.

.

.

Nu har Milena Bergquist sammanställt två nya Hiramböcker. Hirams bästa kokbok och Hirams gröna kokbok. Och jag har närmat mig henne igen. För första gången, sedan jag var barn. På något vis har jag trots mina hyllmetrar med kokböcker lyckats missa Hiram under alla mina år i köket. Nu när jag sträckläst dessa två pärlor bland kokböcker undrar jag hur det kunde ske. Men ibland måste man bort från något för att komma tillbaka. Och jag läser om Hiram och av Hiram. För böckerna är fulla av hennes recept, personligt nedskrivna med ett tilltal som gör att man känner sig som en vän. Och Milena Bergquist har fått med såväl andra texter av Hiram, som texter om henne. Så när jag ligger i soffan och just har läst ut den andra boken känns det som om jag känner Märit Huldt. I alla fall lite grann. Och jag fascineras av hennes förmåga att vara före sin tid. Eller så är det bara så att det alltid är rätt tid för riktig och bra mat. För Hiram skriver om närodlat och mat i säsong och giftfritt och mycket grönsaker på ett sätt som känns väldigt aktuellt. Jag ler när jag känner igen så många av de självklara rätterna på min barndoms köksbord och förstår var de kommer ifrån.

Och det blir söndag och jag vill duka med de vackraste tallrikarna och glasen och samla familjen runt köksbordet och äta söndagsmiddag. Så jag gör en porterstek. Jag som nästan aldrig lagar annat än fisk och vegetariskt. Men det här är Hirams porterstek som jag älskade som barn. Även om jag redan då helst ville ha sparris och blomkål om någon frågade. Men nu är det söndagsstek med potatis och sås och tända ljus och hela familjen och det smakar precis lika gott nu som då. Tack Hiram för maten!

.

.

Jag känner mig lite som barnen när de fått tag på en bra bokserie och bara väntar på nästa och nästa bok. Jag hoppas att det kommer fler nyutgåvor av Hirams recept och texter. Och jag känner mig som nördarnas nörd när jag börjar gå på antikvariat och leta efter gamla Hiramböcker. Men jag bara måste få tag på dem! Tillsvidare tror jag bestämt att det kan bli fler porterstekar och kanske Antikvariens aromsmör, Fru Bråttoms räkris och Hirams tårta. För att få till så fina böcker har Milena Bergquist gått igenom massor av anteckningar, urklipp och brev och hon har intervjuat både Hirams familj och vänner men även Hiram själv medan hon levde. Hon skriver att Hiram var älskvärd, ärlig och trofast. Och att hennes matfilosofi handlade mycket om att ha roligt och att våga misslyckas. Bjud hem, laga mat, skratta och låt hjärtat vara med i köket! Det är klart att det blir god mat då!