Aha du fortsätter med gästbloggen ;))…det är roligt !…
Buss nr 20 låter lite amerikanskt, hihi…vet inte varför….fick bara känslan ! ;))
Bus number twenty !
Ha en fin helg !
Kramis bia

Du ger en så fin skildring av samtiden, där både det verkliga levda livet finns rikt på erfarenheter och konsumtionslivet med sina skapade begär efter nya upplevelser, som kan köpas.
Att åka buss är trevligt, då det både ger möjlighet till iakttagelser av det som finns vid sidan av vägen och till reflektioner. / Gunilla

om konceptet fungerar bra för restaurangen oavsett grusgrop eller inte så är det väl bra. Grattis till en driftig ägare får väl jag säga!

Furillen var inte värt en krona innan nån smart ”stockholmare” (läs fastlänningar) insåg potentialen av att erbjuda tystnad och ödslighet till stressade stadsbor. Du har helt rätt i dina iakttagelser av detta samtidsfenomen och skillnaden på folk och folk.

Är det ändå inte denna dynamik som gör livet mer spännande?! På min ö ser jag sällan några storstadsbor som kräver rätt tempererat vin. Robban Broberg såg jag ibland i affären då han brukade sommarbo på grannön, men… Jag blir fnissig av att upptäcka att det finns människor som är så uppe i sig själva att de tror att man blir en bättre människa om man har mer, känner rätt personer, kan välja bort… Det kanske man blir, vad vet jag?

Unless the wine is the wrong temperature…………..haha

Tycker inlägget är ganska nedlåtande och gnälligt.

Au contraire! Whenever I am in a new place, it is the man in the plastic chair with whom I’d rather speak (assuming I can speak his language!).

Google translate:

Au contraire! När jag är på en ny plats är det mannen i plaststolen med vilken jag hellre skulle tala (förutsatt att jag kan tala hans språk!)

Joan G. a/k/a fuguestateknits
https://www.fuguestateknits.blogspot.com

Tycker inlägget är riktigt roligt och förmodligen ganska träffande!
(Det behövs sånt också.)
Tack till båda er två för bloggen ni bjuder på:-)

Det är inte första gången ni är nedlåtande gentemot människor som inte är som ni….. under Almedalsveckan generaliserades människor under termer som ”pikétröjsklädda, madrassjacksmänniskor……jag tillhör inte själv den gruppen men gillar inte kategoriseringar.
Vad ska ni gå under för epitet? Hemstickade yllenissar med flumvarning eller vad?

Exakt det jag är ute efter också, en värld där alla är snällare mot varandra, därav min reaktion.

Apropå Anjas sista inlägg här (jag är lite sen på bollen, jag vet): det är alltid lite komiskt när många ser ungefär likadana ut. Det tycker jag i alla fall. Sedan kan det vara mode eller praktiska saker som avgör hur man ser ut, men det är väldigt lätt att fålla in människor på en viss plats, vare sig det är seglare (finns mycket att skoja om där), Stureplansbrats, bönder med Lantmännenkeps, rutig skjorta och skitiga arbetsbyxor, åtsmitande cykelnördar eller kanske fjällvandrare. För nog har de flesta som älskar frisk luft, motion och natur kläder och utrustning som är anpassade för just det livet; underställ i funktionsmaterial, färgglad Craftjacka, en liten löparrygga eller stor Haglöfs (kan också vara Fjällräven), bruna kängor på fötterna alternativt ett par trailskor (bara ordet är ju fånigt för vissa). Och så vidare.