Tre nätter har vi varit borta. Vi for över land och hav genom hösten och gyllenlöven för att vara med på Bokmässan i Göteborg. Nu är vi hemma igen. Väldigt trötta men också väldigt glada.

.

.

Det var fint med alla möten, alla människor som kom fram och pratade med oss och alla intressanta, givande och roliga samtal. Men det var också jobbigt att vistas i en så stor och rörig miljö. När vi kom in i mässhallen kändes det som att få hela världen i huvudet och jag ville helst vända och åka hem. När jag såg en affisch för bokmässan med namn som Patti Smith, Sven Wollter, Pija Lindenbaum och Jonas Gardell tog jag tillfället i akt att tycka att jag lika gärna kunde åka hem igen eftersom mitt namn ändå inte stod på affischen. Men vi gick ändå in och bestämde oss för att börja med lite kaffe. Just precis då fick Dennis ett sms från AnnaKarin för att hon och Clara undrade var vi höll hus och så kunde vi hitta varandra och sitta alla fyra tillsammans och liksom skapa oss ett eget lite mindre rum i det väldigt stora rummet som var mässan.

.

.

Det är det bästa i så där stora sammanhang tycker jag, att krympa världen lite för att kunna hantera den. Och därför är det alla de enskilda mötena och samtalen som är behållningen för mig nu när jag kommit hem. Och den där första kaffestunden blev den bästa starten på dagen.

.

.

Sen handlade det förstås mycket om vår bok Picknick utflykter & inflykter. Det var så roligt att möta flera av er som läser bloggen och följer oss på Instagram och på vår podcast.

.

.

Sen var det som vanligt fantastiskt fint att möta de som jobbar på vårt förlag Votum, som jag är så glad att få förknippas med. Jag gillade Votums monter med mjuka gröna mattor och stilren svart och grå inredning där alla vackra böcker fick plats att synas.

.

.

När vi pratat klart om vår bok på scenen och Clara och AnnaKarin pratat klart om sin fina bok Laga, träffades vi igen för att äta middag och det kändes nästan som om vi var på rymmen när vi tog oss ut i den ljumma kvällen, bort från den stora myllrande mässhallen. Vi hittade en libanesisk restaurang där vi åt väldigt god mat, drack myntate och kardemummakaffe, pratade och skrattade så vi inte tänkte på att ta fram våra kameror förrän det var dags att gå. Ibland är det så skönt att helt tappa fokus på den delen och bara flyta bort i skratt och ord. Jag var både hes, uppspelt glad och läskigt trött när vi satte oss i bilen och åkte iväg från Göteborg. Och jag tänkte att det var tur att vi gick in i den där stora mässhallen trots att mitt namn inte stod på affischen. Det är så berikande och roligt med alla möten och nya vänner som vi får genom vårt liv på nätet. Varje gång vi i det som kallas verkligheten möter människor vi lärt känna på internet blir vi glada, en massa pusselbitar faller på plats, nya tankar väcks och nya stigar trampas upp.

.

.

Sen fick vi två nätter och en hel dag hemma hos vännerna i den gamla hemstaden. Det gick ju inte heller av för hackor. Att sitta och sticka och dricka te tillsammans, bara äta god mat och softa. Och så städa ur vår gamla ateljé. Det var både skönt och vemodigt.

.

.

Idag for vi med färjan över havet och när vi kom hem blev vi bjudna på kaffe och kladdkaka av barnen. Det är inte klokt vad fina de är och så skönt det känns att de kan klara sig själva några dagar och att vi kan få komma hem till ett dukat bord. Jo, vi fick middag sen också. Som någon slags karma kanske för alla middagar de kommit hem till. Eller bara kärlek helt enkelt. Men det är väl samma sak. Det är väldigt skönt att landa här hemma igen.