När jag startade min blogg för tre år sedan hade jag en plan. Jag ville nå ut till fler människor med mina bilder och texter. Jag ville skapa ett nätverk för det företag jag tänkte starta. Jag ville på mitt sätt få människor att reflektera över livet och jag ville sprida goda spiraler ut i världen. Jag ville genom Kammebornia bidra till en lite gladare, godare och lekfullare värld. Och jag ville att bloggen skulle hjälpa mig att kunna leva på att göra det jag tycker om att göra.
Jag skrev en affärsplan och upprättade en värdegrund. Jag funderade på hur jag ville bygga mitt varumärke.
Nu har det gått tre år och jag är överväldigad över den respons jag fått. Det jag önskade har gått i uppfyllelse. Att sätta upp mål för mig själv och jobba för att uppfylla dem fungerade! Dessutom har jag som bonus fått en massa nya vänner. Några som jag träffat i den så kallade verkligheten och andra som jag brevväxlar med och förhoppningsvis kommer att få träffa. Jag har varit med i radio och i en matpodd, jag har föreläst på ett stort bloggevent, jag har sålt reportage till flera olika tidningar. Jag har intervjuats av Hunger, jag har sålt reklam till företag jag sympatiserar med och fått bra betalt. Jag har skapat ett nätverk och knutit värdefulla kontakter och jag har sålt både bilder och texter. Dessutom har jag fått ett bokkontrakt med just det förlag jag ville och jag har fotograferingar, happenings och föreläsningar inbokade i vår.
Jag har valt att sälja annonsplats och sponsrade inlägg men bara för de varor, tjänster eller företag som jag personligen tror på och sympatiserar med. Det har jag varit noga med i min värdegrund och affärsplan. Därför tackar jag ständigt och jämt nej, vänligt men bestämt, till allehanda förslag som inte passar mig.
Jag får många erbjudanden om att helst på ett dolt sätt i en personlig text göra reklam för produkter jag själv aldrig skulle köpa, försäkringsbolag jag aldrig skulle anlita, fönster jag aldrig skulle vilja se ut igenom o s v. Förutom att det är produkter och tjänster som inte passar mig så vill de betala mig skrämmande lite för den tjänsten. Jag brukar svara vänligt, skicka min prislista och min värdegrund och då får jag oftast inget svar tillbaka. Ibland får jag ett svar där det står att ”jag tror på dig, jag vet att du skulle klara av det här uppdraget”, som om mitt nej tack handlar om att jag har dåligt självförtroende fast det i min verklighet är tvärtom eller att jag behöver bli lite peppad att förstå hur bra det vore för mig att sälja mitt namn och varumärke för 500 kr (där jag i så fall skulle få behålla ungefär hälften eftersom jag självklart betalar skatt) genom att berätta för er hur himla bra jag tycker att någon produkt är fast jag egentligen tycker att den är dålig. Jag tänker på Annika i Pippi Långstrump när hon säger Jag tänker inte ligga där och rensa jordgubbar när det är så himla vackert väder! Sen rymmer hon till och med hemifrån. Jag tänker inte sälja mitt namn när det inte känns bra för mig! Jag gör det bara inte!
Man kan köpa reklamplats av mig, men man kan inte köpa mig. Jag är rädd om mitt varumärke och om det förtroende jag tycker mig ha av mina läsare. Jag vill framstå som trovärdig för att jag är trovärdig. Jag vill att ni ska veta var jag står och om jag gör reklam för något är det från mitt hjärta vare sig jag får betalt eller inte. Min blogg handlar om mig, mitt liv, mina tankar och det som jag tror på.
Sakta men säkert bygger jag upp mitt företag. Jag tror att även om jag fortfarande har en usel lön så är förutsättningarna att bygga något varaktigt mycket större om grunden är stabil. Därför lutar jag mig gång på gång mot min egen värdegrund och affärsplan som handlar om det jag tror på. Jag har valt en kompassriktning från början.
Trots att jag inte alltid vet hur jag ska kunna betala räkningarna eller ha råd med veckans mat gör jag hellre reklam gratis för något jag gillar och tror på än tar emot en femhundring för att berätta för er om en enligt mig värdelös produkts förträfflighet. Det fungerar inte för mig. Jag tror på goda spiraler och att samarbete lönar sig bättre än konkurrens. Om jag måste tar jag hellre andra extraknäck än att sälja mitt namn. Jag vill inte att mitt namn ska urvattnas till något grumligt, fånigt och onödigt när det jag vill säga världen är motsatsen. Jag vill ta mig själv på allvar.
Min blogg handlar inte om reklam. Den handlar om mig och då kan reklam få ingå när det passar mig. Som en win-win situation för mig, er och mina samarbetspartners. Jag tänker att detta sätt är ärligast och också bäst inte bara för mig och för er utan även för dem som köper reklamplats av mig. Man vet vad man får och jag sätter inte mitt namn på något jag inte gillar.
Långsiktigt tror jag att det dessutom lönar sig ekonomiskt men det är sekundärt. Jag måste i första hand göra det jag tror på och lyssna till mitt hjärta. De jag verkligen vill samarbeta med som vill samarbeta med mig betalar en skälig summa eller gör ett byte av något slag och vi är överens och vi ger varandra bra saker.
Att mina mål med bloggen har uppfyllts med råge ser jag som ett tecken på att jag gör rätt. Det som är rätt för mig behöver inte vara rätt för någon annan men jag tror att alla behöver stanna upp och fundera på vad man håller på med och vart man är på väg. Vad tycker du är värdefullt? Vilken riktning vill du ha i ditt liv och i ditt arbete?
.
Det är exakt precis så jag uppfattar dig, er, bloggen.
Det är därför man trivs här.