Word! Satt i arbetsintervjuv idag och vi kom in på det ämnet. Hen sa att hen inte längre kände sig trygg då alla verkar hata alla och världen är i kris. Men jag tror ändå att man måste fortsätta kämpa på och hitta det mänskligt goda igen.

Men mitt i prick. Kanske det mest klockrena du skrivit tycker jag. Jag sitter här på jobbet och hör skrockande kostymer dra skämt om flyktingarnas situation, skryta upp det nya köpcentrat som är så vansinnigt ”fräääscht” och beklaga sig över att det är så långt till julledigheten, allt i samma mening. De jag trodde var vettiga människor delar helt utan källkritik rasisitiska länkar på Facebook, våra politiker tar helt overkliga beslut och som sagt – självgående dammsugare är tydligen det som bör finnas i var mans hem hädanefter för att vi ska kunna bli lyckliga. Det är så mycket som är vridet just nu att man inte vet var man ska börja. Jag blir mållös, trött illamående och bara gråtfärdig!

Får jag länka till denna text på Facebook?
// Nina

Som vanligt sätter du ord på mina tankar. Du är sååå bra. Min idol. Men det har jag sagt förr. Kram på dej.

Bra inlägg. En dag som denna blir det dessutom ännu tydligare med de motsättningar och den… förmåga att blunda som råder. Dessutom tycker jag att en del av de som högljutt säger att de minsann vill hjälpa eller agera främst verkar vilja göra det så länge det inte egentligen kostar dem nåt. Att ge bort en gammal jacka är ju en sak, men att avstå från att t.ex. själv köpa nåt nytt? Eller har man t.o.m. större anledning att själv köpa nytt om man ger bort något man har? Lite draget till sitt spets kanske, men… Sedan kan man ju undra vad vår generation kommer att ställas till svars för i framtiden. Nyligen dömdes ju en 90-åring för sina handlingar under nazismens tid. Vad kan vi ”se fram emot” att dömas för? Kanske bland annat vår konsumtion. ”Hur kunde ni fortsätta handla och konsumera fast ni visste hur det påverkade klimatet och andras framtid?”

Eller hur! Helt galet!

Kram Lena

Naturligtvis har du helt rätt i sakfrågorna. Men världen kan ses både genom mörka, rosa eller varför inte gröna glasögon. Jag personligen blir bara nedtyngd av aggressiva och anklagande blogginlägg. Och ja, alla skriver vad de vill, det vet jag. Vill ändå passa på att skicka dig en stor kram. Hoppas att allt ordnar sig i Kammebornia, det tror jag på.

Håller med dig. Jag är så vilsen i världen. Flyktingar, shoppinghysteri, terrordår och julmys på samma gång… Jag känner mig liten och osäker. Men vi kan inte ge upp heller, det gäller att hitta sin egen väg och sitt eget lugn. Och komma ihåg att andas med magen:-D

Jag har också kräksmak i munnen. Och är sorgsen förundrad över vad personer jag känner helt plötsligt delar på Facebook och vad våra politiska partier gör. Ilska behövs ibland. Hur kan man liksom unga att bli förbannad när det ser ut som det gör? I bästa fall blir det till handlingskraft.

Så godt skrevet om et veldig viktig tema, Pia! Jeg boikotter bevisst Black Friday, Halloween, Valentine og andre amerikanske ”høytidsdager” som er importert fra Amerika. Det er smakløst. Det er skremmende. Jeg blir ikke kval og må spy. Jeg blir redd. Og bekymret. Vil ikke ha det. Bort med det! Vi har ner enn nok materialestiske døde kunstige ting!! Vet du hvor jeg var på fredag? Jo jeg var på årets håndverksmesse som holder til i et 100 år gammelt vakkert hus — 2 minutter å gå fra et moderne kjøpesenter. Du kan tro at jeg ikke satte mine ben på kjøpesenteret denne dagen!! I steden fikk jeg mange inspirerende timer sammen med andre kunst- og håndverkere og kunne ikke la være å kjøpe en vakker tovet veske med matchende halskrage av en kollega. Pia, fortsett med dine sanne betraktninger! De er gull verdt! Takk! Ønsker deg og familien en fredelig førjulstid.
XL klem fra Connie

Ja, det här är ju en märklig tid. Hur bra vi än har det ligger det här som en våt filt över alltihop, hela tiden. Vad ska vi säga när våra barn frågar oss vad vi gjorde när världen stod i brand och människor flydde för sina liv? Tittade på Aktuellt och grät. Och skrev upprörda statusar på facebook.