Jag tycker så mycket om vår hall. Egentligen har vi tre hallar och tre ytterdörrar varav vi använder två. Den här hallen är den vi använder mest och jag gillar den i all sin gamla trånga och vinda charmighet.
..
.
När man kommer in från gatan får man kliva upp två trappsteg, om man får för Watson förstås.
.
.
Ovanför den lilla blå trappan är själva hallen som också är ganska liten. Nedanför den lilla blå trappan är också en liten, liten hall. Där har vi mest några paraplyer, en spegel och några tavlor. Det är den lilla, lilla första hallen som syns till höger i bilden ovan.
.
.
I den första lilla, lilla hallen har vi också vår gamla skoputsarhylla som jag tycker så mycket om.
.
…
Den gamla fina tavlan Dennis ärvde av sin granntant för evigheter sedan sitter ovanför spegeln. Och istället för lampa har vi en ljusslinga.
.
.
Mellan den övre och den undre hallen finns en gammal glasdörr, med både spegelglas och färgade glas, som jag tycker är så fin. På hallbyrån står min älsklingslampa som jag fått från min mormor och morfar. Krucifixet till höger om mormors spegel är från ett gammalt vägaltare i Holland. Guldklockan ovanför spegeln är från Dennis mormor och tavlan ovanför dörren är ett gammalt motiv från Hamburg där min farmor och farfar bodde när jag var liten och där jag har varit väldigt mycket. På byrån står de röda kängorna jag hade när jag var liten och påminner oss om att vi alla bär på våra inre barn.
.
.
Sen ligger det stickade vantar och mössor lite överallt förstås. Vantarna med drakarna på har Ella stickat och mönstret är JennyPennys, det finns här. De grönvita vantarna har jag stickat och det är mitt eget mönster som finns här.
.
.
Sen finns det ingen garderob så alla jackor hänger framme och på hatthyllan trängs tröjorna. Min gula regnjacka har jag haft i 30 år och nu verkar den ha gått och blivit modern.
Hej!
Min bloggläslista består av textila bloggare. Många läser jag inte längre, för numera finns Instagram. Men när jag scrollar i min bloggläslista så återvänder jag alltid till din blogg och jag funderar på varför… Vi delar en kärlek till textilt hantverk, det är så jag har hittat hit. Men om vi hade träffats i andra sammanhang så är jag inte alls säker på att vi hade mötts. För utåt sett så representerar jag en värld som du ofta skriver ner. Jag jobbar som chef på storbolag, är civilekonom, skolad i kapitalism på en av de skolor som fostrat många av de chefer som du kallar giriga (fast själv är jag liberal och inte konservativ och jag kommer från en icke-akademisk miljö i Småland).
När jag funderar… Din blogg berör. Texterna känns genuina och din tro på människorna äkta. Jag imponeras av din drivkraft i hur du går dina egna vägar och hittar egna lösningar. Du kämpar med byråkrati och hittar samtidigt kommersiella möjligheter, trots rätt tuffa förutsättningar. Du har entreprenörskap och mod, hjärna och hjärta. Du vågar berätta om dig själv och du stöttar andra. Jag anar dessutom att du är en fena på att hålla ihop en bonusfamilj; det där traditionellt kvinnliga som inte syns så mycket alla dagar. Och så har du en förmåga att berätta både med ord och bild på ett sätt som berör. Ditt liv ser vackert ut, trots att vi anar att det finns jobbiga dagar.
Det är helt fantastiskt. Jag ville bara säga det.
Många hälsningar från Irene