Det är ju lika roligt att slänga sig i hängmattan med en bra trädgårdsbok och smida planer och få finfina idéer och inspiration som att ligga på knä och rensa och klippa och så och fixa i trädgården. Det finns så många fina trädgårdsböcker och nya kommer hela tiden. Behövs alla egentligen? Mina favoriter är i alla fall bra allihopa fast på olika sätt.

.

.

Den gamla klassikern Vår trädgårdsbok har just kommit i en fin och omarbetad nyutgåva. Där kan man slå upp det mesta. Som en trädgårdens nationalencyklopedi. Handbok för köksträdgården är ett annat standardverk som är fantastiskt att hela tiden återkomma till. Jag känner att de är som en trygg famn jag alltid kan komma till och be om råd när jag undrar vilken ros jag vill ha eller hur jag bäst ska anlägga nya land eller planera rabatter.

Hur ska jag göra för att få extrema mängder persilja? Varför ska jag inte fortsätta odla potatis på samma ställe? Hur ska jag klippa rosorna? Jag kanske bara känner ett stort behov av till exempel en bersåguide, vilket är sådant som kan hända i alla fall mig när jag drömmer om saftkalas i en tät berså en solig sommardag.

I Vår trädgårdsbok och Handbok för köksträdgården finns svar på nästan alla mina frågor så här års. De fungerar lite som oraklet i Delfi fast utan giftiga vulkaniska ångor och deliriska tillstånd.

Sen finns ju böcker som Stefans lilla gröna, som man kan bli så beroende av att den blir alldeles sönderläst. Jag älskar undertiteln, en handbok i utanförskap. Jag känner mig som en rebell när jag stoppar ner mina frön i jorden, som en revoltör när jag låter bli att handla morötter med moms i plastpåsar för att jag kan dra upp mina egna. Stefans lilla gröna har ingen plats i bokhyllan eftersom den alltid ligger framme. Stefan Sundström har alltid varit min hjälte. Både som trädgårdsmästare, musiker och poet. En man som gör världen bättre. Som skriver musik som alltid fått mig att dansa som en fe som vill väcka bergatrollen och sjunga och förstå världen som den är.

Sanna Töringes fantastiska trädgårdsmanifest Paradiset vill jag ju inte vara utan heller. Hon skriver så fint om hur viktigt det är att kunna vila, leka och lukta på blommor i en trädgård. Och hur viktigt det är för oss människor med vackra miljöer för att vi ska må bra. Jag känner mig så frisk här hemma i vår trädgård och så sjuk ute i rondellvärlden.

.

.

Och så finns det böcker som Elin Unnes The secret gardener. Jag visste inte att det fanns trädgårdsböcker som var så roliga. Jag låg ensam i soffan och skrattade mig igenom en massa kunskap och tips och erfarenheter när jag sträckläste den. Men främst handlar The secret gardener om odlingspassion. Elin Unnes är musikjournalisten som skaffade en kolonilott och blev besatt av att sätta frön i jorden. Hon började blogga under pseudonymen The secret gardener men nu är hon inte hemlig längre. Däremot rapp och rolig. Och hennes bok är både snygg och bra. Jag tycker om hennes förklaring om att det inte alls är en trend med odling, utan en bestående förändring och att det som verkligen bara är en modenyck är industrialiseringstrenden som varit så het de senaste 60-70 åren. Och jag kan inte låta bli att läsa högt för alla som går förbi, ungefär som att jag inte kan låta bli att visa Monty Python-sketcher för människor i min närhet. Jag plöjer hela boken av lust och glädje och kommer att återkomma till den varje månad, eftersom den är uppbyggd efter årets månader. Det är underbart att få skratta när man läser om frön och jord och Elin Unnes besatthet av till exempel månodling som ballade ur i total vidskepelse som gjorde att hon höll på att bli inlåst på en fransk kyrkogård mitt i natten i smällkalla vintern. Det känns som något som skulle kunna hända mig också. En högläsningsbok för årets alla månader helt enkelt, med hög igenkänningsfaktor, mycket humor och empirisk kunskap.

.

.

Bella Linde och Lena Granefelt har gjort Rätt ur jorden – handbok i självhushållning med handfasta tips och råd och överskådliga tabeller med vilka sysslor som bör utföras vilken månad. Jag är så svag för Lena Granefelts bilder och boken känns på samma gång gedigen som liten och nätt. Dennis säger att det är hans nya kompass, han bär runt på den hela tiden. Den är pang på – så här gör man – inget flum och tjafs och inga krusiduller. Ett perfekt komplement till The secret gardener tycker jag.

Självhushållning känns som den nya revolutionen, gröna vågen 2.0. Rätt ur jorden är alldeles ny och förra året kom Självhushållning på Djupadal som en vinkning till John Seymours Självhushållning som alla gröna vågare läste på 70-talet. Gustav och Marie Mandelmann skriver genomtänkt om sin kärlek till jorden och sitt sätt att leva så självförsörjande det går. I Självhushållning på Djupadal kan jag läsa om hur man bygger en fladdermusholk eller hur man gör surdeg från grunden eller hur man gör sin egen surkål. Jag blir inspirerad till nya grepp i både trädgården och i köket, genom tips och recept och texter och bilder. Det handlar om kodrömmar och ystning av ost, om hur man sköter potatislandet och om vilka vilda växter som går att äta. Boken är en resa genom årstiderna som man alltid lever närmare och upplever starkare ju enklare, eller närmare naturen man lever. Bilderna berikar med sin mustiga sinnlighet direkt från verkligheten. Det är fint och igenkännande för mig att läsa hur de aldrig någonsin tröttnar på att vara hemma eller på att vara så nära varandra. Självhushållning på Djupadal inspirerar till att leva närmare jorden och djuren och varandra. Som en handbok i att komma närmare livet.

.

.

Runåbergs fröer är verkligen en bibel för oss som älskar fröer och odling. Och den är lika lågmält vacker med sin svarta linnerygg, ett sepiatonat fotografi, föreställande fröer och frökapslar på framsidan och bokstäver i glittrande guld, som den är bra och stark med sina fina teckningar och den gedigna kunskapen som bidrar till bibelstatusen. Lite som fröerna själva, bruntonade och tillsynes oansenliga men i själva verket guld värda. Mellan pärmarna beskrivs runt 250 frösorter. För varje sort finns information om förkultivering, tid för sådd, odlingstid, ursprung, latinskt namn, beskrivning, smak, användningsområde och skörderesultat. Det här är inget hafsverk som snabbt sammanställts utan en fantastiskt fin lärobok i vikten av ekologisk odling som förutsättning för jordens fortsatta fruktbarhet och överlevnad. De inspirerande och färgglada bilderna uteblir och behövs inte heller. Runåbergs fröer är en vacker bok att ha som både uppslagsverk och prydnad.

.

.

Innan jul skrev jag också om trädgårdsböcker, på den gamla bloggen. Det kan ni läsa här om ni vill!

Vilka favoriter har ni?