En vanlig vecka i mars när vi har en höna i köket, en snigel i duschen och en geting hallen. Två intressanta biografier om fantastiska kvinnor som skulle fylla hundra år i år dimper ner i brevlådan och lillebror lär mig skypa.

.

.

Måndag

Jag åker till Taxinge utanför Södertälje för att träffa Angela och Lena. Som bonus får jag möta tjejerna som har Cloud No. 9 style och känna och klämma på massor av snygga kläder. Det blir en härlig eftermiddag med samtal och skratt. Angela och jag får en timme tillsammans på ett fik som jag tänker ta med familjen till för åh, vilket mysigt ställe! Det mysigaste är att äntligen träffas i den så kallade verkligheten efter att ha mejlat med varandra i stort sett varje dag i ett halvår. Alldeles för kort var det bara, men det blir fler gånger.

.

.

Tisdag

Doris kliver in i köket och ser ut som att det inte är ett dugg konstigt. Hon hittar lite brödsmulor på golvet och undrar varför vi inte kan slänga lite frön på golvet också. Men det gör vi inte. Hon får gå ut och leta mask.

.

.

Onsdag

Jag sitter i trädgården och jobbar för i solen mot husväggen är det ljuvligt skönt och humlorna surrar så att jag inte kan sluta le. Doris verkar förnärmad för att hon inte har någon egen anteckningsbok men hon glömmer det när hon sandbadar i rabatterna och hittar daggmaskar i gräsmattan.

.

.

Torsdag

Vi äter frukost ute i solen! Jag tycker inte att jag hinner med någonting och håller på att bli hysterisk men jag lugnar ner mig och fokuserar på det jag faktiskt hinner. Och på all tid jag inte gör så mycket nytta. Kanske är det det nyttigaste? Jag går en lång promenad, får tussilagopower av barnen och bjuder på mellanmål i hönsgården. På kvällen får jag lära mig hur man skypar av min yngste son. Han övar med mig så att jag ska känna mig trygg nästa dag när det ska ske på allvar.

.

.

Fredag

Förmiddagsfika i ateljén och hysteriska skrattanfall för att rapsolja, som jag snart ska prata om på engelska med två killar jag aldrig träffat, verkar heta rapeseed oil. Vännerna på facebook skrattar lika mycket som jag och hjälper mig och förklarar att canola oil är det mest använda namnet för rapsolja. Det känns bra, för det låter onekligen bättre och jag får vatten på min kvarn om att aldrig använda on line-lexikon eller konstiga färdbeskrivningar på nätet. Nej, riktiga böcker och kartor är min melodi. Så det så. Och jag skypar med en kille i Paris och en kille i Stockholm om ett fotoprojekt som snart drar igång och som jag berättar mer om när vi börjat. Det konstiga är att det inte känns ett dugg konstigt, utan helt naturligt och jättekul.

Sen får jag mejl från en journalist som vill intervjua mig om min relation till Annas mat nästa vecka och jag pratar med ett förlag som är intresserat av en av mina böcker. Det känns som om det börjar lossna och solen fortsätter skina.

På kvällen åker vi till våra vänner och äter, skrattar och pratar tillsammans. Jag ser årets första tofsvipor på vägen in till stan och mitt leende vill inte försvinna.

.

.

Lördag

Vi planerar fotoprojekt och bokmanus tillsammans hemma i köket och solen lyser in men ute är det kallt. Jag läser högt för dig ur biografin om Maria Lang. Jag städar mitt skrivbord och hittar gamla brev från dig och från Ulf Lundell och Lennart Hellsing, blandat med gamla fotografier och dikter, trådrullar, stämpeldynor och lacksigill. Du skurar i köket och letar efter plastkameler på vinden och jag beställer en Ture Sventonbok från 40-talet. Sen äter vi räkor i het sås och planerar en stor och underbar fest. Mitt i natten får jag lust att se Mamma Mia för sjuhundranittiofjärde gången och du säger hurra och hämtar nattamat. Vi sjunger med genom hela filmen och jag älskar dig för att det är så roligt att vara tillsammans med dig varendaste dag.

.

.

Söndag

Det ligger ett grässtrå i salladspåsen från affären och jag blir spralligt glad och tänker på barfotadagar och daggvått gräs mellan tårna, sommarfrukostar och sommarängar och sommardagar i all oändlighet. Jag bakar en totalt misslyckad sockerkaka som av oklar anledning förblir kaksmet hur länge den än står i ugnen. När köket är rensat från oändliga mängder kaksmet, som hamnat lite överallt, gör jag en ny, och nu efter mormors gamla hederliga recept och den blir precis lika bra som den alltid blir. Fast vetemjölet är slut så det håller på att haverera igen, men då går du till grannen och lånar några deciliter för att jag inte ska bryta ihop. Och för att du gärna vill ha kaka förmodar jag. Jag minns den där misslyckade kladdkakan jag gjorde en gång. Jag glömde den i ugnen och när jag till slut kom ihåg den och tog ut den så fungerade den bäst som frisbee.