King of Kammebornias gästblogg:
.
Vi brukar skämta hemma om begreppet person. Vad är en person? En människa förstås tänker du. Du är en person och jag är en person men när är man sin egen person egentligen? Att det är viktigt att satsa på sig själv och ta hand om sig själv hör jag nästan överallt. Vad ska du bli? Vad har du gjort med ditt liv? Du ska ta hand om dig själv så du kan vara bra för andra. Okej, så långt bra, jag är med på tåget men om jag nu inte tycker att det är så viktigt att satsa på mig själv, utan jag är nöjd med att bara existera och vara lyhörd och lära om livet och finnas för andra.
Att finnas för andra i första hand, är inte det fint?
Det kan ju skapa en del ångest om du hela tiden ska utveckla dig och bli något. För att kunna hjälpa en medmänniska så behövs det inte massor av år på högskola.
Tänk om vi inte är ett stort jag utan bara ett stort vi. Kanske har vi missuppfattat hela grejen. Men vad har du gjort med ditt liv? Har du slösat bort det?
Det är ju inte ens möjligt att slösa bort. Det räcker ju att existera, det är stort nog.
Det är bara andra som kan slösa bort andras liv genom att låsa in dem och beröva deras frihet.
Att andas, äta, sova, hjälpa varandra och respektera den fantastiska naturen är gott nog. Du missar inget. Du behöver inte sträva efter något materiellt som ska göra dig lycklig. Om du får vara någorlunda frisk och ha lite mat och få kärlek från andra så är du på toppen av karriärstegen.
Jag har alltid känt mig obekväm när jag ska framhäva mig och min person som om min person är en till snubbe som hänger med mig hela tiden så vi liksom är två. Jag hittar inte en egen person. Jag har letat och letat hela livet men tji.
Jag ser bara en värld där jag är i ständig förändring och världen också. Det känns så hisnande fantastiskt att bara uppleva världen.
Allt är också flyktigt vackert.
Som en svala som seglar på vindarna.
Sune Mangs sjöng en gång i tiden Karl Wehles låt Någonting att äta. Den är enkel men väldigt tänkvärd. Här är texten. Ha en underbar helg och sök inte så mycket, bara var.
Människan är av klagan böjd, aldrig blir han riktigt nöjd.
Jämt om makten tävlar vi.
Om han skulle bryta av något uppå sina krav, blev det nära harmoni.
Någonting att äta, någonting att dricka.
Någonting att älska och att hålla kär är allt jag begär.
Varför ska man gräva efter guld och strävan efter att få lyckan där den ändå aldrig är.
Andra må söka efter ting som förgår. Jag för min del är nöjd om bara jag får
Någonting att äta, någonting att dricka, någonting att älska och att hålla kär.
Jag säger någonting att bombadabidabadam, någonting att didipapadadadidi…
.
//Dennis

Något av det klokaste, mest insiktsfulla och befriande jag läst på länge.
Kan bara säga ”Amen” till detta. Precis vad vi i detta individualistiska och självcentrerade samhälle behöver höra och ta till oss. Tack!