Den här längtan till Norge! Jag var i Norge med mina barn och deras skolklass ett år i september. Vi vandrade och upplevde den fantastiska naturen som jag sedan dess alltid vill tillbaka till så här års.

Nästa vecka åker vi för att delta i Midtnorsk Strikkefestival i Orkanger och det ska bli så spännande. Dessutom ska jag äntligen få uppleva Trondheim och Nidarosdomen som jag längtat till sedan jag läste konstvetenskap för massor av år sedan. Och vi ska få möta fina vänner som vi längtar efter. Det känns lite overkligt.

Har ni några tips och idéer om saker vi inte får missa när vi är i och runt Trondheim och Orkanger?

Igår var det klar krispig luft och solsken. Idag är det ösregn och starka vindar. Typiskt fint båda delarna tycker jag. Och typiskt höst. Så nu byter jag header. Jag brukar vänta ganska länge. Precis som jag brukar vänta ganska länge med sockor efter barfotadgarna. Men det har ju ändå varit höstdagjämning och det är dags att ta fram gummistövlar och regnjackor.

Jag jobbar på med förberedelser inför Norgeresan nästa vecka och mitt mönstersläpp på fredag. Och så har jag besök av en fin vän som förgyller min dag idag. Så jag jobbar undan lite grejer i sängen medan vinden viner runt huset och regnet piskar mot rutan. Men snart är det dags att ta på sockorna, gå ner och tända ljus och laga frukost.

Det är söndag och vi har haft en skön helg. Sol, vind, regn och mera sol. Först sommarvärme och sedan septemberkrispig luft.

Vi har haft besök av vår vän Susanne från fastlandet och hennes dotter. Vi har stickat och pratat och ätit god mat och promenerat i solnedgången. Snart flyttar Susanne och hennes familj till södra Tyskland och jag försöker tänka att det bara är roligt för då får vi ju en chans att hälsa på dem och att vandra i Alperna som jag drömt om länge. Förresten ses vi om ett halvår i Skottland. Världen krymper med vänner här och där.

Dagen idag har mest bestått av jobb vid datorn efter att vi släppt av våra gäster vid färjan. På onsdag ska jag släppa ett nytt mönster. Men en liten kvällspromenad vid havet i solnedgången hann vi med och det var vackert som vanligt. Det är nu den bästa tiden börjar på vår vackra ö.

Det är fint att dela morgon med en katt när älsklingen åkt till jobbet och tonårsdottern sover. Det går fortfarande att möta dagen i solvärme på verandan. Jag får gröt och te och låter ulltrådarna löpa mellan fingrarna innan det är dags för papper och tangentbord. Aslan jagar flugor och fallande höstlöv.

Det ryktas att höstvindarna kommer snart. Då är det fint. Jag gillar höstvindar, dimma, regn och mulna dagar. Men nu är det soliga dagar och det gillar jag också. Var sak har sin tid.

När huvudvärken inte släpper efter en halv dag med skrivbordsarbete och solen skiner där ute i septemberluften och resten av familjen har ledig dag, då är det dags att åka på utflykt på eftermiddagen.

Vi klär oss i ull, vandrar utmed havet på andra sidan ön och känner de salta vindarna mot hår och hud, kungen, prinsessan och jag.

Varje dag känner jag en sådan varm tacksamhet att få vara tillsammans med den här mannen. Han ser mig som den jag vill vara och han håller om mig i både med- och motgång. Och så har vi så roligt tillsammans. Jag älskar att få skratta tillsammans så vi nästan trillar omkull. Och jag älskar att få gråta i hans famn när livet prövar oss. Jag älskar hur han är med barnen och hur han ler och hur han ger.

Min huvudvärk blåser nästan bort och sedan sitter vi på en bänk vid en sjöbod och dricker kaffe och äter kladdig cheesecake utan bestick. Tack livet. Nu kommer jag orka att jobba lääänge vid skrivbordet i morgon.

Lördag med yoga, promenad, melodikryss, strömavbrott och lite regn. Och så en dotter som stickat så mycket vackert inför hösten. Nu blir det mer te (strömmen har kommit tillbaka så det är bäst att passa på) och stickning och kanske en liten utflykt. September är fina grejer.