Just nu har vi barn hemma på påsklov och besök av vänner från USA och dagarna och nätterna smälter ihop i roliga, intensiva, härliga stunder. Vi gör utflykter, stickar, spelar gitarr, sjunger, pratar, promenerar, lagar mat, skrattar, slappar och planerar stordåd. Och jag jobbar korta stunder emellanåt för det är alltid små saker som måste skötas och fixas. Och nu när jag skickat grejer hit och dit innan jag ska somna som en stock ville jag passa på att ge er ett litet inlägg med några bilder från andra intensiva och härliga dagar i Skottland när vi var ute och reste och blev ompysslade av vännerna i Aberdeenshire.

Hur vacker är inte det skotska landskapet? Jag ungefär lika vackert som det gotländska, som vi just nu åker runt och visar för våra vänner från USA. Lika fast ändå olika. Och alldeles underbart.

Med broar som den som Hogwartsexpressen åker över och påskliljor överallt. Påskliljan är en sådan glad blomma på något vis, kaxig och ljuvlig på samma gång.

Vidsträckta dramatiska landskap och spännande kustremsor. Och stigar som jag vill vandra på i timmar och dagar. Jag är så tacksam för allt fint vi fick vara med om i Skottland. Och allt fint vi är med om just nu. Jag ska berätta mer om det också, så fort saker och ting lugnar ner sig.

Här står jag och ler fånigt med en vacker ros jag fick av en följare i Edinburgh. Så fort jag tänker på resan till Skottland ler jag lite fånigt. Annars är det momsdeklarationstid och barn och vänner som kommer hem till oss på påsklov, snöfall och solsken om vartannat och en katt som gillar vårsolen lika mycket som jag. Ganska typiskt april alltså.

Nu finns ett nytt podavsnitt ute, om dagarna i Edinburgh. Och så har jag lärt mig att jag ska säga att om du tycker om det får du gärna prenumerera på vår Youtubekanal och trycka på gilla. Jag trycker gärna på gilla på Edinburgh och på EYF och på hela Skottland för den delen.

Det har snöat på de blå haven av blommande scilla och luften är kall och isig. Typiskt aprilväder alltså. Och fortfarande stort behov av värmande ull.

Jag har just blivit färdig med en lång halsduk/sjal i shetlandsull. Både mönstret och garnet kommer från min vän Donna Smith och jag började sticka på den när vi reste norrut från Edinburgh. Det är fint att få med hem minnen av människor och platser genom ulltrådarna. Och den här sjalen som heter Mytilus wrap passar lika bra på både mig och Dennis visar det sig när vi går ut i fårhagen för att få lite luft mellan allt skrivbordsarbete.

Allting tar en sådan tid för mig, att packa upp och att svara på en full inbox, att komma ifatt mig själv tycks ibland vara omöjligt. Men alla glada minnen från vår resa hjälper mig. Jag jobbar med bokföring och att ta itu med skrivbordshögar.

Och så njuter jag av vårsol och tussilago, kalla morgonpromenader och varma eftermiddagar vid husväggen. Samtidigt som vi jobbar med podden. De där barnahänderna som kom med små buketter av varma tussilagoblommor, de är stora nu och jag får plocka mina tussilago själv. Jag skickar en bild på dem till han med de små barnahänderna som nu är stora och håller i en skärm som gör att vi kan prata med varandra på face time om nu och då. Och jag får känna mig nära fast han är långt bort. Det skrivs så mycket negativt om skärmar och i det sammanhanget glöms det ofta bort hur mycket fint vi kan få genom våra skärmar. Som vanligt handlar det förstås om balans, för mycket eller fel av någonting är inte bra och måste hanteras. Men jag är oerhört tacksam för allt fint jag får genom mina skärmar varje dag. Vänskap, nya upplevelser, samtal, jobb, möjlighet att vara där jag vill vara och sonens leende som kan värma mig i realtid trots ett hav mellan oss.

Nu har vi släppt ett nytt avsnitt, tröjorna är stickade och klara, katten och huset är överlämnat och väskorna är packade. Vi far västerut, till Skottland och ullfamiljen. Du kan följa med på Instagram om du vill.

Podden hittar du här eller nedan.