Igår var det den 21 juni vilket betyder att det var det som kallas sommarsolståndet. Det betyder att det var årets längsta dag. På sommarsolståndet lutar jordaxeln som mest mot solen och solen står alltså som högst på himlen. Så från och med idag kan man möta människor som talar om för en att nu går vi mot mörkare tider.
Jag tycker om sommarsolståndet och vintersolståndet, vårdagjämningen och höstdagjämningen. Det känns värt att fira och uppmärksamma och det är fascinerande att lära sig mer om hur det fungerar. Men för mig räcker det mest med att reflektera över årstiderna och ljuset och glädjas åt det som är.
Just nu är det sommar och det är skönt att det inte blir ljusare och ljusare för hur underbart det än är med de ljusa juninätterna så upplever jag det också som stressande eftersom jag har svårt att motivera mig till att sova när allt är så underbart, det blir nästan overload. Var sak har sin tid helt enkelt. Och nu är det snart midsommar och vi går in i högsommaren med allt det ljuvliga som den har med sig. Varmare vatten att bada i, lite mörkare kvällar, mer mättade dofter, nyskördade grönsaker och djupare grönska. Men visst är det vemodigt att fåglarna slutar sjunga, för det gör de alltid runt midsommar.
